Ibland blir det inte som man tänkt sig. I det här fallet sa jag ja – men insåg sen att jag inte alls visste vad jag sagt jag till – för då hade jag sagt blankt nej!
För drygt en vecka sedan ringde en person från SVT till mig och undrade om jag ville delta i programmet "Huset fullt av hundar". Ett program som jag då inte hört något om alls. De behövde ett sökekipage som skulle filmas medan man körde sin hund. Detta skulle visas i 1 minut medans en speakerröst berättade vad personsök innebär.
– Kommer jag behöva prata i TV? undrade jag.
– Nej, inte alls, vi kommer lägga till speakerröst och du kommer bara synas i bild.
Ja, men varför inte tänkte jag. Kunde vara riktigt kul att se hur en inspelning går till. Nisse är van vid störning så han ska nog klara en inspelning. Samt tänkte jag för mig själv, kanonbra träning för oss båda. Så då hörde jag mig själv svara tjejen från SVT:
– Visst kan jag det!
Så i torsdag bar det av mot Bålsta. Självklart lyckades jag köra fel på vägen och bli lite sen. Så när vi kom 15 min sent, kom en kille och sa att vi kör igång direkt. Först filmar vi hunden och sen tar vi klippen där du berättar om personsök och hjälper familjen att göra några övningar med hundarna. Jag stirrade stort på den söta killen framför mig och svarade.
– Vad, ska jag prata i TV? Det har jag inte fått någon information om, för då hade jag aldrig sagt ja.
Stackars kille. Han blev helt tyst och tittade frågande.
– Du visste inte, å nej, men säg att du gör det! Sa han.
Så jag sa ja.
Inspelningen pågick hela förmiddagen. Delen där Nisse och jag filmades var kul. Nisse är en liten stjärna får jag säga. Det var en grupp människor som ökade respektive minskade i antal hela tiden. De stod aldrig där de skulle och kom ofta att stå så Nisse var tvungen att springa förbi dem på nära håll på sökslagen. Vid figuranten stod det vid flera tillfällen även två kamrer och kameramän. Men min lilla kelpie ägnade inte dem en tanke utan valde figgen – hur han nu än räknat ut vilka som ingick i hans lekstund. Men så duktig var han!
Sen kom familjen, en väldigt trevlig familj. Och sen var det inte lika kul längre. Jag hoppas att klippet blir kort och att de fokuserar mest på att ha med Claudia och familjen. Jag hade inte en aning om vad jag skulle säga och kände mig hur dum som helst. Ingen var lyckligare än jag när det var över.
Sen insåg jag att de tänker kalla mig "Expert på sök" i TV. Å, herregud tänkte jag. Sen började jag jaga efter samtliga som var inblandade i projektet. De har nu lovat att inte kalla mig expert utan något i stil med aktivt tävlingsekipage eller liknade. Vore ytterst pinsamt om det står att jag är expert. Jag menar, vem kan rakryggad kalla sig expert inom något inom hund? Inte jag i alla fall – det är en sak som är säkert. Det är en sak att göra bra tävlingsresultat och en annan att vara "expert", anser jag.
Det var kul att få se en inspelning och det var kul att se hur duktig Nisse var under väldigt annorlunda situationer. Min lilla pärla till hund. Att jag sen åkte på att prata i TV – usch vad jobbigt. Men förhoppningsvis är inslaget kort och ingen kommer se det. Allt brukar ju blåsa förbi efter en tid och då kan jag nog skratta åt det hela.
Programledaren Claudia. Jättegullig och trevlig tjej. Nisse blev nog lite småförtjust i henne tror jag.
Familjen som vill ha hund - en helt underbar familj måsta jag säga. Goa glada och hjärtliga! Under några veckor är det kennlar som har hundar som behöver nya hem som denna familj får låna några timmar varje dag och se vad de tycker om hundarna. Det var en Sheltie, en dvärgpinsher och två jack russel som var med. När de inte gör bland annat "sökövningar" i skogen med den här familjen åker de tillbaka till sina hem, respektive ett pensionat.
