Inte hans värld

För drygt ett halvår sedan flyttade Måns hem till mig. När man köper en hund har man en bild av vad man vill göra med den. Och Måns skulle i första hand bli brukshund, tränas i grunderna för lydnad ifall jag skulle vilja det. Hoppades även klara av att göra Vallprov med honom och få honom till godkänd vallhund.

Måns var den valpen i kullen som höll sig lite bakom, men lekte gärna och glatt. Så jag tänkte det här bli nog bra. När han kom hem tog det två dagar innan han vågade gå fram till en människa, även när kompisar kom hem till mig. Han fixade inte det. Men sen började det släppa och han började hälsa på människor i min omgivning. Ute hade han problem på promenader då han inte tyckte om att vi mötte folk som dök upp från ingenstans. Försökte styra upp med regler och godis och beröm när han inte brydde sig. Tyckte det blev bättre en tid. Lagt mycket tid på att han ska tränas socialt och bara få positiva upplevelser. 

För en tid sedan åkte jag på en veckas hundträning på Gotland. Såg fram emot att träna sök med härliga människor och få möjlighet att varje dag träna lydnad med människor som störning. Men tyvärr tyckte inte Måns det. Han mår inte bra i miljöer där det rör sig mycket människor som han inte känner och har koll på. Vid bland annat ett tillfälle var vi i en park inne i Visby. Det var kanske 10 personer där och solade och fikade. Bra träningsplats som var okänd för mina hundar och lite rörelse runt omkring. Jabba tycker ju allt är toppen. Men min andra, lilla Måns, satt vid trädet i skuggan och skakade. Insåg då till fullo – att jag inte är hans människa och den värld han vill leva i. 

Filmen nedan är från Gotland när vi var i parken.

Den sista tiden hemma har han även fått jobbigt i hemmamiljön. På promenader har han koll på alla vi möter och morrar när de passerar och är rejält stressad. Häromdagen var vi och tränade på klubben, helt plötsligt drar han in i skogen och sätter sig, då har det kommit en annan människa in apellplanen. Så beslutet att sälja honom var inte svårt även om det är så jobbigt att lämna bort en hund man tagit in i sitt hjärta. 

Så nu är han såld till Finland och kommer där vara vallhund på heltid på en stor gård. Han är född till vallning och kommer bli en lysande vallhund – och får då leva i en värld han trivs i. Fick meddelande idag att allt går bra med Måns och har redan börjat anpassat sig. Är go och glad och sköter sig fint i sin nya värld. 

I samma veva som jag tog beslutet att Måns inte mår bra hos mig såg jag på fb att det var en trevlig Working Kelpie kull född i Halland. Så nu ligger en liten Highmax bredvid mig i soffan och sover. Han flyttade hem till mig igår och är 10 veckor. Ville inte ta hem en valp när Måns bodde kvar hos mig. Inte riskera att valpen lär sig av den andra kelpie i flocken att folk inte är att lita på.

Man kan aldrig veta vad man får hem för valp, ibland får man den som inte vill leva det livet jag vill. Det var väldigt tungt att lämna bort Måns – men får trösta mig med att han kommer inte sakna mig utan istället få leva ett liv där han känner sig glad och trygg. 

Så får jag hoppas att lilla parveln som ligger bredvid mig kommer tycka om mig och min värld så som Cockern på andra sidan om mig gör, så vi får många roliga år att se fram emot tillsammans. 

Mål och planering

I höstas förlora jag Hugo. Min älskade, snälla Hugo. Hjärtat krossas och man känner en enorm sorg när man förlorar en så ung hund, endast 4 år. Men när sorgen börjar lätta behöver man se framåt. Jag bokade en ny hund och i samma veva tittade jag på min lilla cocker. Tanken och drömmen om att starta SM2018 fanns där när sorgens dimma lättade.

Så jag bestämde mig för att göra en försök – att satsa på en plats på deltagarlistan för lydnaden på SM 2018. Att ge det en riktigt bra chans så att om jag inte lyckades skulle jag känna att jag verkligen försökt och gjort ett bra försök.

Jabba är som alla andra hundar, när man byter ras och byter hund, han är inte likadan som de tidigare man haft. Det man lärde sig på en hund funkar inte alltid som man tänkt på nästa hund. 

Jabba är en glad hund, han springer gärna, även om galoppen går mer uppåt än framåt. Han har inte mycket tugg, gillar att använda luktsinnet (vilket gör att han försökt använda näsan i de flesta moment...) Har med lite jobb fått en riktigt bra kamp och lek och han älskar mat. Han tycker om att göra saker med mig och är en väldigt flitig liten hund som kämpar och vill mycket.

Jabba brukar jag skämta om att han är lite trög i hjärnkontoret ;) Han har svårt att sära på olika ord. Han är en cocker så att vara still och inte leka "pajas" är också svårt. Han har svårt att hålla sig "serious". Gör han fel och jag säger det är fel och gör om, förstår han inte problemet, belöningen kommer ju ändå och vad gör det om man gör lite fel på vägen dit. Cockerns starka sida är inte heller att springa rak. Han är liten så att det kan ibland vara svårt för honom att se till exempel rutan. De är även reaktiva som hundar, vilket gör dem lite lättstörda och impulskontrollen kan man lugnt säga är just reaktiv. Genom att gå igenom för och nackdelar, lista vad vi behövde jobba på i stora drag, sen se till detaljerna och köra "kampanj" på vissa delar under en period.

Det jag har mest fokuserat är överträning och att lyfta mina lilla cocker så han ska vara säker på att han är "Jabba den förträfflige". Att han trots svåra förutsättningar kan fokusera och klara sin uppgift. 

Har även sett till att planera så jag fått mycket tävlingsträning, dragit ihop gäng hit till Nyköping där vi kunnat få nya som kommenderar och mer tävlingskänsla. Jag har under vår långa vinter hittat en fotbollsplans där snön blåst bort vilket gjorde att lilla cockern kunde springa obehindrat. Så där har vi nött lilla Jabben och jag. Och främst har jag tränat, låtit flitens lampa lysa. Och jag vill inte ens tänka på summan pengar jag lagt på hallhyror och diesel...

Debuten i Klass 3 gjorde han helt fantastiskt, vi gjorde ett riktigt fint program och fick 301 poäng. Men då han är ung så vinglar resultaten lite, nollar ibland momenten när han missar något avgörande.  Så det tog några tävlingar (totalt 6) innan jag fick ihop tre förstapris. Under tävlingsperioden har det varit mycket fokus på helhet och gick över till mer normala förhållanden, minskade överträningen, då jag hela tiden haft en tävling runt hörnet. Det är aldrig bra att ligga för länge i den fasen. Så nu lägger vi om träningen och kör mer detaljer under en tid, blandat med helhet och väldigt stort fokus på transporter mellan momenten för att den delen ska stärkas mer. 

Under vintern och våren har Jabba gått från en liten charmig pajas som gjort mycket bra, men just pajas har varit hans ledord. Nu börjar han bli riktig fin – har fått en bra fokus och kan sortera på ett helt annat sätt. Så nu hoppas jag att planen att få tre förstapris och sen vänta och hoppas att de poänger vi fått ihop ska räcka hela vägen till Ronneby!

Så nu planerar vi för att nästa start blir i augusti i Ronneby. Filmen nedan är från en träningsdag på Sundbyholm häromdagen. Travhästar bakom oss, högtalare och folk och hästar som passerar gräsmattan vi var på, så bra träning!