Vilken vecka!

Det var med vemod jag lämnade Norrland idag. Hade ingen lust alls att styra Mazdan mot Nyköping. Känns som om Norrland drar i mig. Kanske jag i ett annat liv levde där, ägde en vorsteh eller två som jag tränade sök, lydnad, fågeljakt och drag med! Skulle mycket väl kunna tänka mig att ha möjlighet att åka till fjällen och jaga fågel med min vältränade fågelhund (;

Kan inte sätt fingret på exakt varför jag blivit så förtjust i norra delarna av vårt avlånga land. Kanske naturen och lugnet och vad Norrland har att erbjuda en sådan som jag eller kanske är det folket jag möter där, så hjärtliga, goa och okomplicerade människor – men något speciellt är det.

Det var första gången jag var instruktör på Tåme. Lite nervös är man innan och undrar vilka man får i sitt gäng. Såg på listan jag fick att det var hög nivå på ekipagen. Och det var det verkligen. Haft så fantastiskt roligt den här veckan. Lärt mig själv så mycket och har en hel del spännande tankar och kul idéer med mig hem som jag ska testa och se vad det kan ge. Är man på läger så har man ju också fördelen att möte så många härliga nya bekantskaper bland elever, ledning och lärare på läget – och så även på detta härliga läger. Träffat flera som jag tror jag kommer ha kontakt med även när det inte är Tåmeläger, så kul!

Tåmelägret kan jag verkligen rekommendera, märks att de är proffs på att arrangera. Allt har flytit på perfekt och lägerledningen har verkligen ställt upp på oss instruktörer. Det har gått i hundra knyck hela veckan så man är lite sliten. Men mitt härliga sökgäng var gulliga att köpa mig en kanonfin stol i present som jag kunde ta med mig på sökstigen och till lydnadsplanerna för att vila mitt halta ben.

Här lite bilder. Tyvärr inte mycket bilder från själva lägerområdet utan som vanligt mest hundar!

Vi har det bra i Tåme

Är på läger som sökinstruktör på Tåmelägret. Här är det helt underbart och nästan myggfritt – tro't eller ej. Undrar just vad jag ska göra med allt myggmedel jag köpt. Kanske det håller till nästa år... Har aldrig varit på Tåmelägret men kan varmt rekommendera det. Ett kanontrevligt och välorganiserat läger.

Här lite bilder.

Havet och benen!

Var och fotade på en camping utanför Oxelösund häromdagen. Passade på att ta en sväng ner till havet med hundarna. Alltid lika underhållande när man har en nyfiken valp med sig. En som gärna provar på att simma, men är långt ifrån bra på det... Nedan kommer lite bildbevis på hans vattenkonster ;)

Det har varit mycket på schemat ett tag nu. Det gör en liten sliten, för många timmar framför datorn och för få timmars sömn. Det känns inte så aktuellt att träna då när hela kroppen skriker att den vill sova. Men när jag sen hade lite tid och ville ut och springa så skadade jag höften och det var envist att få det att läka. I morse var jag ute och sprang. Och nu är det inget kul. Önskar så jag kunde trycka på en knapp och vara i god form igen. Många saker är roliga när man jobbar sig mot ett mål. Som till exempel hundträning. Där är själva träningen och de små framstegen roliga. Men inte när det kommer till löpning. Vill ha tillbaka mina vältränade ben som kunde springa i flera timmar. Där benen bara gick och jag kände styrkan i dem och bara kunde njuta av takten och naturen.

Tänkte idag, (när jag pustade och stånkade upp för en uppförsbacke), på när jag var som bäst i form. Var då ute på en långrunda med kartan i högsta hugg. När jag sprungit cirka en mil på små vägar och stigar kom jag ut på en liten skogsväg. Väldigt osäker på var jag var så hade jag turen att springa på en ryttare till häst. Frågade om hon visste vilket håll Oppeby låg... Hon skrattade lite åt mig och sa att jo, det gjorde hon. Men det är långt så jag hoppas du har god kondition. Och, jo, sa jag kondition har jag, det är bara lokalsinnet som saknas. Och lite fel var jag, trodde rundan skulle vara drygt milen. Men det var drygt en mil kvar hem efter jag mött ryttaren. Men vad gjorde väl det när vädret var fint och benen starka och trevligt sällskap i forma av en Kelpie.

Usch, ja, det känns som en evighet sedan. Och nu är det bara tungt och jag är glad om jag pustar runt 5 km och bara behöver stanna och pusta efter en uppförsbacke. Men förhoppningsvis är jag tillbaka i form snart igen. Rundor som är flera mil har jag en känsla av att det kommer dröja. Speciellt då jag nu har två hundar som ska tränas – det tar ju lite tid det också. Men skam den som ger sig – trägen vinner och snart ska jag ha tillbaka mina starka ben!

Här lite bilder från Hugos första havsbad!

Något som är spännande tycker Hugo är att kolla in Nisse som simmar nedanför bryggan.

Min fina!

The bad boy...

Tekniken kunde vara bättre.

Men skam den som ger sig!

Stor och liten börjar bli kompisar på riktigt. Hugo fick för sig att simma lite längre ut. Då genast kommer Nisse och simmar utanför och trycker in honom mot land. Något matte uppskattar!

Fullt ös!

Ett tag stod båda – men börjar undra om det kanske är så här han kommer se ut även som vuxen!?