Kerje 2.0

2012-02-10T16:43:00.000+01:00

Dagar som ger energi!

Ibland är man lyckligt lottad och har vett att inse det!

Jag har haft två underbara dagar. Började med inspirerande möte på jobbet torsdag förmiddag. Åkte sen vid lunch till Kungsör för att träna lydnad med Maria Brandel, vilken i sig är en riktigt energikälla. Att sen att ha nöjet att få träna en så härlig hund som Olle, som sagt, lyckligt lottad!

Efter två kanonkul timmar i Kungsörs inomhus hall gav jag mig ut i kylan för att träna räddningssök med Västeråsgänget. Kallt, kallt, kallt. Men så kul. Ett härligt gäng som jag fått nöjet att träna med när jag har möjlighet – tänk vilket tur man har!

Idag har jag fått agera fotograf. Varit på en grisfarm i Mycklinge utanför Västerås samt hos en Ica butik i Enköping. Kul att få ha ett jobb som periodvis är så varierande.

Så nu är det fredagseftermiddag – och vem vet – kanske min kväll blir lika bra som dessa två dagar varit – om jag har lite tur ;)

Grisuppfödning - vad tänker du då?

Jag tänker trångt, skitigt, skadade djur som mår dåligt. Blev lite förvånad när jag klev in på Mycklinge lantgård. Visst, det luktar, men var rent och snyggt och djuren välmående.

Luktade gris resten av dagen, då jag inte kunde låta bli att även klappa de små grisarna – så söta!

Alla pojkars dröm? Kanske även tjejers, för jag skulle inte ha något emot att bo på gård och ha en sådan här hemma!

Sista stället att fota. Undrar om det var för jag luktade gris som folk tittade konstigt på mig...

Rastrunda med hundarna på hemvägen.

Flying Kelpie!

Min galna Olle!

Lyckade få båda på samma bild. En bedrift från min sida vill jag lova.

Nisse ville inte alls sitta på stenen och bli fotad. Han gled nämligen hela tiden ner. Så här är han lite sur gamla gubben.

På språng!

Min trogna Nisse.

2012-01-21T00:43:00.000+01:00

En fantastisk gala och själv lite bitter

Idrottsgala - en kväll att hylla alla fantastiska idrottsprestationer. Och många av det slaget har Nyköping att hylla. Ledare som ställer upp i vått och torrt, os-medaljörer, vm medaljer, listan kan göras lång.

Jag sitter i förgrunden denna kväll för mig själv med endast kameran som sällskap. Gillar det. Vara med men inte synas eller umgås. Medverka men i bakgrunden, en stund att bara studera och insuga atmosfären. Jag njuter av showen, artisterna, applåder och hejjarrop. En glad kväll! En härlig kväll!

Men det är förmodligen sista året. Jag skriver förmodligen för vi sa förra året att det var troligen sista. Men nu är det sagt mer bestämt. Inga mer idrottsgalor för vår del i Nyköping och jag tror det blir så.

Så många att hylla och så lite intresse från många av klubbarna. En kväll för idrotten och de vill inte vara med. Det borde inte vara många här - det borde vara överfullt. Trist, mycket trist tänkter jag för mig själv. Lyfter min kamera och njuter av vår sista och ännu en gång – en helt lysande idrottsgala. Skrattar så jag är dubbel åt Stand up med Lasse Nilsen, Tony Irvings minidansskola, applåderar kvällens vinnare och lyssnar på idrottshistorier från Curre Lundmark, Chris Härenstam och Henke Nilsson – en kväll att minnas!

Nu är jag hemma igen, klivit ur de högklackade, klänningen inhängd i garderoben, är iförd en onepiece och lite bitter att jag kanske aldrig mer kommer få vara del av Nyköpings Idrottsgala. Det är ju så roligt! Fast idrottsgalor lär jag nog få vara med på fler gånger – bara inte i Nyköping.

Tack Dala för en underbar gala och en extra stor eloge till min underbara kollega Eva som gjort ett hästjobb och till alla andra goa kollegor och vänner som varit inblandad och gjort ett fantastiskt jobb med kvällens gala!

Go' natt mina vänner!

Kim Lindström – en av kvällens 12 pristagare.

Anne-lie Rydén bjöd på härlig show.

Lasse Nilsen, ett måste att se, en stand up och kroppsillusionist, så rolig!

Henke Nilsson tar emot Gert Fredriksson stipendie. Fr v: Urban Granström, Henke, Chris Härenstam.

Det är så här man vill att det ska se ut när ett läg får ett pris, alla är där och blir hyllade! Underbart tjejer!

Anne-lie och 2enjoy.

Tony Irving! Jag gillar honom, men efter ikväll steg han många extra snäpp – vilken skön typ!

2012-01-05T21:12:00.000+01:00

Besök från Finland

Man tror det ska vara så enkelt, men tyvärr är det inte alltid så. Kaisa kom från Finland med sin tik och skulle para med Nisse. Men ett löp som troligen splittade sig, en oerfaren tik och en lika oerfaren hane gjorde att det inte blev någon parning denna gång. Jag trodde det skulle bara vara att... Men så enkelt är ju inte alltid livet. Men vem vet kanske det blir fler gånger och då kanske det går som det ska. Men visst var jag besviken. Vore så kul om det föddes små Nisse-valpar!

Men det var kul att lära känna Kaisa. Många timmar tillsammans blev det i väntan på en parning och många timmars hundprat. Roligt att få höra hur andra tränar. Skiljer sig lite mer när det är ett annat land. Så lite kul tankar och idéer fick jag med mig. Framför allt så fick hon mig att mer och mer fundera på att träna räddningssök. En tanke som snurrat länge hos mig, har alltid haft en liten dröm att hinna med det också. Efter ha varit med och sökt vid Åsnen i en verklig situation så började det snurra ännu mer i huvudet. Det är något helt annat att vara i det verkliga. Att träna en hund för att verkligen hitta personer och inte få nerdrag för att det för glesa slag, inte rakt nog, inte tillräckligt högt tempo etc. Känns väldigt intressant tycker jag. Så nästa helg åker jag och kör vanligt sök – men med räddningshundsfolk. Får se vad det kan ge för tankar och idéer inför Olles kommande framtid.

Nisse med sin finska flickvän!

Hon kallas för "Kuka", helt klart lite annorlunda... Men på finska betyder det "vem".

En normal och ett pucko...

Här lite bilder som visar hur kul en liten kelpie kan ha med en vante...

Det måste vara härligt att kunna ha så kul med något så enkelt som en vante.

Många skratt bjuder denna lilla hund på!

Lite lagom galen.

Men ibland kan han se vuxen och seriös ut – skenet bedrar...

2011-12-25T17:49:00.001+01:00

En dag i verkligheten

I förra veckan satte jag mig i bilen sent på kvällen för att köra mot Småland. Hade bestämt mig för att se om jag och Nisse kunde vara någon nytta i sökande efter personerna som drunknat i Åsnen. De gav sig ut på tisdagen för att plocka upp fisknät de lagt ut – men kom aldrig hem.

Att få hjälpa till i verkliga livet med sin hund är nog mängas önskan som lägger så mycket tid på träning av hunden som jag. Så jag tänkte att jag åker så får vi se. Om inte annat så är vi ju en person till som letar och jag tror ialla fall att Nisse skulle visa något om han hittar något som inte är normalt utmed en kustlinje.

Hade inte en aning om vad som väntade mig när jag på morgonen körde från min kompis för att möta upp Tomas som skulle följa med till Åsnen. Det var ca 30 privatpersoner och två poliser som var på plats för sökandet. När personerna som försvunnit av polisen klassas som döda sjunker insatserna från deras sida. Jag blev utfrågad av polisen vad jag och min hund går för. Det var inte lätt att svara på då jag inte vet om min hund hittar döda personer, han har ju bara lärt sig hitta levande. Men blev godkänd av poliserna att få deltaga.

När jag satt i båten tillsammans med Nisse ut mot en ö vi skulle söka av var jag så nervös. Ingen tävling kan driva fram den känslan som man får när det är på riktigt. Skulle Nisse funka? Skulle han markera om han hittar en död person? Jag hade bett att det bara skulle vara jag, Nisse och en person till på ön. Vilket också gör situationen annorlunda för Nisse som är van att söka av vallade områden och med folk på stigen. Här var det inte vallat, inga mer personer, inga gömda figgar i skogen och betydligt större område än vi är vana vid. Men han är en lite klippa och jobbade så fint hela tiden.

Sen kom han med rullen i munnen – och jag var nära att få en hjärtinfarkt när jag kopplade på och sa "visa". Fanns det något? Eller var det bara en blindmarkering? Han betedde sig inte normalt utan var väldigt mån om att jag hängde på. Som om han behövde min hjälp. När vi kom till kanten vid vattnet kastade han sig ut i vattnet och ville ha med mig ut i sjön. Ett väldigt märkligt beteende för honom. Så frågan är än i dag. Var han bara trött och hoppades att en blindmarkering skulle hjälpa eller låg det något på bottnen? Det kommer jag nog aldrig få svar på - men jag kommer alltid undra.

På vägen tillbaka från ön vid lunch tog vi båten över ett område med lite vass för att se om något flutit upp och fastnat, men såg inget då. Men två timmar senare hittade de kvinnan där.

Det sliter att vara med en dag som denna. Sorgen, desperationen, hjälplösheten. Sonen som stod framför mig och tårögd sa: Snälla, snälla hitta min pappa. Det är en verklighet som sliter men som är så värd det om man känner att man kan hjälpa till.

Sökandet efter den sista personen pågår fortfarande i skrivande stund. Sonen driver sökandet själv just nu med hjälp av lokala personer samt att där varit likhundar, helikoptrar och båtar som söker av bottnen som han själv kallat dit. Skänker en tanke till den fantastiska familjen och alla de andra som fortfarande letar och hoppas de ska hittar sin pappa/vän i vattnet vid Åsnen.

Nisse, min lilla pärla som ställer upp på allt konstigt hans matte ber honom. Även om det gäller att söka av en ö i över två timmar genomblöta och kalla där terrängen mest bestod av stenar, ris och sumpmark. Min lilla vardagshjälte :-)

2011-12-07T13:32:00.001+01:00

Stulen krönika!

Jag tror inte Jonas Colting tar illa upp att jag snott hans krönika idag. För den var så bra! och så sant. Känner mig väldigt, väldigt träffad. Aldrig nöjd, stressar jämt, sätter för många måsten på min lista. Måste göra det, måste lyckas med det, etc. Jag kommer aldrig bli klar, aldrig nå alla mina drömmars mål, men önskar jag kunde finna ro i den insikten och njuta lite mer av livet och faktiskt njuta av de drömmar jag uppnått – det är väldigt fel när man inte gör det...

Här kommer triatleten Jonas Coltings krönika:
Vill du läsa hans blogg hittar du den på http://coltingblogg.com

Att njuta av livet.

”Många förknippar ord och begrepp som hälsa, träning, kost och livsstil som något karga och kravfyllda. Det är begrepp som kan skapa känslan av otillräcklighet och lutherska måsten. Mycket i vår värld och vårt samhälle är inriktat på ytans perfektion och ett ständigt strävande efter mer och bättre. I det sammanhanget så kan det vara svårt att se skogen för alla träd. Vad är meningen med all strävan? Vad är målet med vår ambition?'¨

Ett svar på den frågan kanske är att njuta av livet. Ett annat svar är att eftersträva en hög livskvalitet. Ytterligare ett är måhända att få vara lyckliga.

Att vi vill och ska njuta av livet, leva med hög livskvalitet och vara lyckliga är självklara svar på varför vi strävar framåt och uppåt. Men när vet vi att vi är framme? När vet vi att vi åstadkommit tillräckligt för att vara nöjda ett tag? När är känslan av tillfredsställelse större än det dåliga samvetet över det som vi också borde hunnit eller som kunde gjorts bättre?

Det är en konst att vara nöjd. Nöjd med sig själv och nöjd med livet. Det är en konst att njuta. Njuta ohämmat utan ett sting i sidan av ett rättrådigt samvete. Det är en konst att vara lycklig. Lycklig med en känsla av att ingenting fattas.

Idag är vi experter på att få saker gjorda. Vi är experter på att maximera vår tid. Vi är experter på att fylla vår agenda och vi är experter på att nytifiera dygnets vakna timmar. Ironiskt nog har det lett till att vi sover allt mindre vilket gör att sömn hamnar högst på listan över det som svensken vill ha mer av i sin vardag. Så varför sover vi inte mer när sömn är så skönt? Vi hinner helt enkelt inte och vi prioriterar det inte.

Jag tror att vi borde planera för mer ledig tid. Tid för njutning. Tid för avkoppling. Tid då målet är att få så lite gjort som möjligt istället för så mycket. Det är den tiden som laddar batterierna och som påminner oss om vilka värden i livet som verkligen betyder mest. Idag är det nog många kör på med full gas till dess att man inte orkar mer och man blir tvungen till vila. Men det är ingen njutningsfull vila. Det är en paus där bensinen tagit slut och man inte ens har energi att gå på tomgång.

Vi borde vara nöjdare med oss själva. Inte på ett självgott och förnumstigt sätt utan med insikten att hur mycket vi än gör så blir vi aldrig riktigt klara. Och inte heller perfekta. Livet blir inte heller perfekt. Det betyder inte att vi inte ska göra vårt bästa eller att vi inte sikta högt men vårt värde som människor blir inte högre för att vi gjort mer, tjänat mer eller presterat bättre. Och att omgivningens, familjens och våra medmänniskors kärlek inte hänger på hur duktiga vi är. Den finns där, förutsättningslöst. Om vi bara har tid och plats för den.”

2011-11-27T21:19:00.001+01:00

En hobby!

Jag gömmer mig under granar och in i grottor.Blir blöt, myggbiten, ibland blöder jag.
Ibland har jag nöjet att få vara inomhus när det regnar ute men ibland står jag i ösregnet.
Ibland är jag helt själv.
Ibland är jag med härlig människor.
Jag planerar, grubblar, funderar, diskuterar, skrattar, hejjar på, håller tummarna, är nervös, ibland väldigt nervös.
Lägger ner mycket tid – väldigt mycket tid.
Ibland går det lysande och ibland går det inte alls som jag tänkt mig.

Jag har en hobby!

Jag tror alla som har en hobby är lyckligt lottade. Min hobby tar mycket tid men ger så mycket tillbaka. Det är både uppför och nerför när man håller på. Men om man inte hade uppförsbackar skulle man inte uppskatta när det går i full fart i nerförsbacken och man bara kan njuta av tillfället. En hobby ger en små tillfällen att se fram emot nästan varje dag. Ibland har man lite större höjdpunkter man planerat inför och längtat till.
Har just haft ett sådant tillfälle!

I lördags var det clinic i Kungsörs hundarena om tävlingsträning med Maria Brandel (Hagström). Olle och Nisse skulle vara några av visningshundarna under dagen. Och vilken kul dag det var! Vi var fem stycken som hade hundar med oss för att visa upp utvalda delar av det Maria pratade om under dagen inför de deltagare som kommit för att titta på clinicen.

Mest skratt bjöd nog Nisse och jag på när jag skulle spela den "dåliga tävlingsföraren", utåtriktad, tjatig och lite otrevlig mot min hund. Nisse såg ut som något katten dragit in...

Olle med sin ringa ålder fick visa lite grundträningstankar, hur man börja träna länkning innan man har färdiga moment. Att han skulle kunna hålla så bra fokus på mig och vad jag ville han skulle göra inför 50 personer var betydligt mer än jag väntat mig. Underbar liten hund.

Petra och jag sov över hos Maria för att på söndagsmorgon ge oss av till inomhushallen igen. Men denna gång var det träning för oss som stod på schemat. Har till större delen träna Olle idag, man får passa på när man har en heldag tillsammans med så duktiga männsiskor som ger tips och råd. Vet inte vilken som är tröttast, jag eller Olle. Men så kul han är att hålla på med. Positiv och glad hela tiden. Kommer ha mycket kul med denna lilla hund!

Petra och Yazza får lite störning under sitt fria följ.

BC:n Tindra gör fjärr men en liten störning till höger om sig.

Olle och jag påväg fram till Maria.

Tanken här var att jag skulle var ofokuserad på min hund och han skulle då trampa iväg in i publiken. Men Olle väntade som ett ljus att något kul skulle hända igen. Det blir inte alltid som man planerat när man håller på med djur. Men matte var väldigt stolt över sin lilla valp.

Maria och Gun! Verkligen ett underbart ekipage.

Tack alla för en underbar helg!

2011-11-25T20:06:00.001+01:00

Västerås hyllar idrotten!

Det är lite kul att när man åker till jobbet ibland har packat ner cocktailklänningen, de glansiga strumpbyxorna och de höga klackarn.

I torsdagskväll var det dags för den årliga idrottsgalan i Västerås. Och då det är min chef som anordnar den tillsammans med Curre Lundmark är man självklart på plats!

Och en härlig kväll var det när Västerås hyllade sina idrottsstjärnor!

Till min besvikelse visade det sig att jag tyvärr missat ta med mig det lite kortare objektivet samt att blixten strulade rejält Så några kanonbilder bjöd inte kvällen på.

Kvällen värdinnor som du dagtid hittar på tidningen Succé redaktion. Foto Gunta Podina.

Västerå Stad delad ut spendier till några av Västerås fantastisk idrottsmän och kvinnor.

16 år gammal elitgymnast. Vann SM förra året och kom två i år. Tränar 30 timmar i veckan! Hur många timmar tränar du? frågade Chris Härenstam Henke Nilsson (som för närvarande tränar för att vinna guld i kanot på nästa OS). Henke skrattade lite och bad att slippa svara på den frågan. Tror han ligger i lä mot den här lilla tjejen.

En av Sveriges bästa friidrotts-tjejer. Till vänster om henne en representant från Möller bil i Västerås. Han berättar just att hon fått tillgång till en VW Golf cab att köra med! Inte illa!

Dogge Doggelito! Mer behövs väl inte säga. Skön typ!

Micke Syd från Gyllene Tider!

Tommy Ekman från Style.

Sist men inte minst. Min chef Dala (till vänster) och hans polar Östen. Läckra, inte sant!

2011-11-06T22:11:00.001+01:00

En magisk kväll!

Joe Labero kom till Rosvalla ikväll! Helt klart underhållande – bryr mig inte ett dugg att försöka klura ut hur han gör. Vet ju att det är en illusion – så luta dig tillbaka och njut av en fantastisk show.

Här gick han sen rakt igenom tjejen.

En vodkaflaska blev hela bordet fullt – och en i rött.

Klassiska ringtricket.

De små detaljerna gör showen.

Han tog en iPhone från publiken. La den i ett glas med vatten, här slår han den med hammaren. "Trollade" sen bort den. Minuten efter kommer ett "pizzabud" med en Calzone i kartong – och, ja, ni gissar nog vad som låg inuti pizzan.

Ett svävande bord som han gick genom publiken med.

Tjejen blev spetsad!

Inte alltid lätt att få helheten med på bild. Men ljusen står på scenen. Tjejen svävar högt och Labero är svävande påväg upp mot henne.

En fantastisk show bjöd Labero på! Men så är han ju smålänning också ;-)

2011-10-30T18:23:00.001+01:00

En helg i Strängnäs!

Hunderiet är verkligen roligt! Har just kommit hem från en träningshelg i Strängnäs med lydnad och uppletande på schemat. Maria som höll i lägret är fantastisk och hade som vanligt gjort ett kanonjobb med planering och fixet runt lägret och maten var så underbart god! Känns som det inte bara var bilen som rullade hem...

Sådana här helger är något av det bästa med att ha en hobby. Kvittar nog om man orienterar, kör gamla motorcyklar eller något annat. Man kommer hemifrån i några dagar, träffar gamla och nya bekantskaper, pratar, skrattar, tränar och har så himla trevligt. Den gemensamma hobbyn för en samman under några härliga dagar.

Denna helg hade jag mina två hundar med mig. Passade på att ta ut Olle en hel del för att han skulle få lite extra störningsträning. Och måste säga att han imponerar på mig. En riktig liten go och glad pärla som är fantastiskt duktigt på att hålla fokus trots störningar och sina unga ålder (17 veckor). Är en hund som jag tror jag kommer har väldigt mycket rolig med. Nisse börjar nog tycka att han kan det här och är lite nonchalant ibland, så jag ska "hotta" upp träningen lite och börja bli lite mindre förutsägbar i vår träning. Han börjar bli en rutinerad tränings- och tävlingshund och även det har sina baksidor. Men det känns kul att ha en ny rolig träningsplan med honom.

Så man kan kort och gott säga att min helg har varit ljuvligt rolig! Tusen tack alla som var med för alla goa skratt, tips och fantastiska dagar! Hoppas vi ses snart igen!

Tyvärr missade jag ta ut kameran och när jag kom på det han jag bara fota tre av hundarna i min grupp innan vädret gjorde det lite hopplöst att få till bra bilder. Men här kommer några av de jag tog.

Lillemor i gruppen jag tränade med håller på med IPO, en gren jag kan väldigt lite om. Men apporten var lite häftig tycker jag. Även om jag inte tycker den så speciellt smidig ut när hon skulle kasta iväg den...

Undrar vem som kom på att den skulle vara så stor?

Men ser lite fränt ut!

Morra fick syn på fotografen!

En skönhet en höstdag.

Inte lätt att vara en liten Ossie och bära en apport som väger 4 kg.

En annan skönhet!

2011-10-22T20:34:00.004+02:00

Yster syster Pinna!

I torsdags var jag som sagt i Kungsör för att kika på en lydnadskurs. Som ett extra bonus var Olles syster Pinna också där med matte Maria. När Maria tagit ut Pinna satt och tittade förundrat på den lilla valpen som var en kopia av Olle. Samma uttryck och exakt samma kroppsspråk. En tjejig variant av Olle helt enkelt.

På lunchen åkte vi till ett fält och lät dem leka en stund. Olle har inte så många jämnåriga han kan leka med i vanliga fall – så det här var en höjdare ansåg nog han.

Verkligen ljuvligt att se dem härja på fältet. Men mest slogs jag nog av hur spänstiga och säkra de är i sina rörelser, rör sig nästan som vuxna hundar. När bilderna togs är de 16 veckor gamla. Svårt att tro – undrar hur de kommer röra sig när de är vuxna...

Här nu lite bilder, titta o njut – vad kan bli ljuvligare än två valpar som leker på ett fält!

High five!

Mot attack!

Titta jag flyger.

Radarpar!

Lite temperament hade lilla syster.

Sister from hell...

Tjo – catch me if you can!

Bluttanblä du kan inte ta mig!

Ooops, lätt knockout

Syster Pinna, så söt!

Syster Pinna håller täten – snabb som en vessla är hon.

Pinna 16 veckor gammal – sådana här bilder brukar jag få på vuxna hundar.

2011-10-20T20:33:00.000+02:00

På kurs i Kungsör!

Idag åkte jag till Kungsörs hundarena för att lyssna på Jessica Svanljung från Finland när hon höll kurs i lydnad. Det är alltid kul att komma iväg på kurs. Alltid något matnyttigt med sig hem, lite nya ideér, saker som fallit glömska som man blev påmind om. Och sen är det är så kul att se andra ekipage träna. En lite extra bonus idag var att Olles syster Pinna var på plats också. Vi tog en tur iväg på lunchen med dem, lite bilder därifrån kommer senare. Pinna är en kopia av Olle både till utseende och sätt – en tjejvariant av Olle helt enkelt!

Här lite bilder från min dag i Kungsör!

Olle? Nix, Olles syster Pinna med matte Maria.

Fria följet med dess förflyttningar var ett av momenten som det pratades mycket om idag.

Roligt med alla diskussioner det blir!

Mycket störningar av olika former. Här i form av en kon mitt bland vittringspinnarna.

Lite extra gott mellan passen kanske?

Spegel spegel på väggen...

Som sagt, ströningsträning i alla former.

Min hundar befinner si gi buren i bakgrund. Imponerande att de bitvis sov som stockar där inne trots all rörelse runt dem.

Stanna fort fort fort

Fritt följ!

Powernap

Hoppa högt, hoppa långt långt, fort fort fort

Stilla, inte fort fort fort

Gotta i massor vid näsan...

Stilla med tassarna

Belöning, bästa som finns!

Duktigt husse!

Powernap funkar fint – pigg o vaken igen!

Fräck liten hund!

Pinnes matte med sin andra hund, den andra varianten av Kelpie, men faktiskt väldigt lik Nisse.

2011-10-12T20:51:00.000+02:00

Allt jag kan önska!

Nu är han drygt 15 veckor och har snart bott hos mig i 2 månader. Än så länge är lilla Olle allt jag kan önska mig. Så glad att jag gjorde ett litet impulsköp...

Han är så kul att hålla på med! Pigg, glad, framåt, lättlärd, fokuserad, ja listan kan göras lång. Men visst, han är bara 15 veckor så mycket kommer att hända. Men än så länge är jag så glad i honom!

Men visst är han en handfull. Väldigt aktiv och envis jämfört med hur Nisse var som valp. Kreativ när det gäller att hitta på hyss. Lite smått ler jag för mig själv ändå, för det är ju en pigg och glad hund jag vill ha, och då får man ta baksidorna också.

Men just nu är han väldigt snäll – han sover som en stock på fårskinnsfällen vid mina fötter. Så gulligt med valp! Imorgon ska han få följa med till Stockholm och föredrag med Eva Bodfält. Lyckades inte hitta någon valpvakt så han får följa med och ställa upp som "demohund" på kvällen - kul!

Några av bilderna från dagens lunch. Så härligt att ge hundarna en leksak och sen bara fota och titta på dem när de roar sig.

Ibland fick även Olle ha pipleksaken, till hans stora lycka.

Så söt när han håller på och leker.

Förlorat bollen och är på språng.

Som sagt, lyckan är att få ha "Skojjen".

Men man får jobba hårt för att få tillbaka den...

och oftast är det nog så att en matte i bakgrunden har sagt "loss" till Nisse. Men det vet inte lilla Olle om....

...utan är helt säker på att han snor den på helt egen hand.

2011-10-08T20:40:00.000+02:00

Kloten – Galen vecka – SM

Den här veckan har varit galen. En händelse på jobbet gjorde att jag fått jobba som en galning. Det är tungt att ge sig av till jobbet några timmar tidigare än vanligt och veta att man kommer vara glad om man är hemma innan midnatt. Jag klarade det nästa, vilket jag själv nog var lite förvånad över, och det var underbart. Men stressen är inte nyttig någonstans alls. Fixa, tänka, vad missar jag, pulsen stigen, pulsen går ner, andas, en sak i taget, stackars hundar, kommer allt bli rätt, kommer jag hinna... Inte nyttigt – och det känns. Som tur är har jag inte alltid sådana här veckor och man får komma ihåg att de finns många som har det värre.

Men som tur var så hade jag spenderat några dagar innan i Kloten. Och som vanligt hade vi några fantastiska dagar. Bra hundträning, härliga människor, vacker natur, god mat, fint väder och så många goa skratt – vad mer kan man önska!

Idag har jag varit och tävlat i Gnesta och vi slutade på 613 poäng och därmed klara för SM 2012 i Axevalla. Men roligast för mig idag var att han gick så fint på söket. Inga deprissioner alls från Nisses sida idag, utan go och glad hela vägen. Så matte sken nog som en liten sol när vi klev över 300 sträcket och lite till när vi fick dubbel tian – alltid lika trevlig ;) Men problemet har jag inte löst ännu med hans upp och ner kurvor på tävling. Idag hade vi i startfältet två träningskamrater som Nisse är väldigt förtjust i och nog påverkar hela han inställning denna dag. Mitt grubbleri fortsätter – men tror tyvärr inte att jag kommer få någon lösning, bara teorier.

Men ikväll ska jag inte grubbla mer. Olle sover som en stock i BeanBagen efter "deltagit" på dagens tävling och Nisse ligger i min säng efter gnagt länge och väl på sitt pris idag, ett stort märgben. Och snart ska matte krypa ner i soffan och vara lite nöjd med dagen som gått.

Curre! Ljuvlig människa! Tänk att få vara som Curre när man är 77 år! Pigg, glad, kvick och tränar hund hela tiden – fantastiskt vore det!

Ewas nya lilla stjärna Rio, kvick som få! Ska verkligen bli kul att se honom utvecklas. Kommer nog bli riktigt häftig!

Eddie, Anders nya lilla labbe, 6 månader. Lita annat än hans tidigare rottweiler. Bra rasval tycker jag – tror han kommer få mycket kul med denna goa hund.

Hubbe som alltid gör sig på bild! Blir alltid läcker.

Gun, pigg och frisk igen – underbart. Här är det foto Petra Gaspari.

Cujo?? Nejdå, bara Mallen Qurre som satsar allt på inkallning.

Och så en bild till på lilla Rio. Saknas på bild gör Rios "storbror" Trix, Lislotts labbe Leo, min Olle och Petras goa Yazza. Men mer bilder på när vi åker till Kloten till våren igen :)

Och så sist men inte minst – min fina Nisse. Snart sju år gammal. Han blev verkligen allt jag önskade och en hel del till. För helt ärligt trodde jag f-n aldrig att jag skulle kunna göra så höga poäng på tävling som vi gjort! Nisse har verkligen visat sig vara en härlig tränings- och tävlingshund och till vardags i många avseenden min bästa vän i vått och torrt.

2011-09-25T20:40:00.001+02:00

En härlig dag!

Vilken dag det varit! Så varmt och skönt trots den sena tiden på året. Efter lite träning tog vi en sväng ner till stranden för att hundarna skulle få roa sig lite. Yazza är ju badtokig, Nisse tycker det är kul, men springer gärna runt och skäller på matte och Yazza. Olle fattade ingenting, men jisses så kul, tyckte han. Ja, kanske inte när han alldeles uppspelt sprang åt fel håll av misstag och hamnade i vattnet. Ibland är det gott att bara vara ute och njuta av hundarna som leker och bara är hundar för en stund.

Kul att springa mot matte och skälla tycker Nisse.

Goaste vänner. Finns ingen hund som Nisse gillar så mycket som Yazza.

Olle hade fullt upp med att försöka hänga på de stora hundarna.

Ett höstdopp var inte vad Olle hade planerat – råkade bara springa åt fel håll.

Men man ska inte vara långsint, go och glad igen!

Yazza lyckas med bedriften att springa och skaka sig på samma gång.

Som sagt, badtokig.

Olle hamnade ofta nära Yazza när hon skakade av sig vattnet, usch sa Olle och fick skaka sig han också.

Goa är de tillsammans!

Så var det dags att skaka en sista gång och bege sig hemåt efter en härlig sväng till vattnet!

2011-09-23T23:10:00.001+02:00

En fredagskväll med hundarna!

Ikväll har jag varit ute och kikat var vi ska träna sök imorgon. Ljuset såhär års är helt underbart så jag passade på att fota mina hundar lite. Jag tröttnar ju aldrig på att fota en liten valp. Han bjuder på många härliga "poser".

I helgen var jag och tävlade i Katrineholm. Jag hade spenderat större delen av lördagsnatten på toan med magsjuka. Klockan ringde vid strax efter 05 på söndagsmorgonen - kan inte påstå att jag var speciellt pigg på att åka och tävla då. Men, men, bit ihop. Häller lite socker i kaffet, tänkte jag, så vaknar jag nog till. Då jag inte har något socker hemma fick vaniljsocker duga. Det visade sig sen när jag tog en stor klunk kaffe att jag istället hällt i bakpulver. Kan ej rekommenderas...

Tävlingen därimot gick betydligt bättre. Har sin fördelar att vara sjuk när man tävlar – man bryr sig inte lika mycket, vill bara hem. Nisse höll ihop bra på söket, vilket gav 9,5. Vi har haft våra svackor på tävlingar, men skam den som ger sig. En lite mer pratsam matte verkade ha god inverkan denna söndag på lilla Kelpien. Uppletet hade vi 10 på. På lydnaden var han trött (sliter på honom att ha valp hemma tror jag). Men han höll ihop fint och gjorde allt riktigt bra. Så när jag gick av plan var jag kanonnöjd med honom. Och när jag sen fick se poängen fick jag en smärre chock. Alla vi som tävlar vet att höga poäng ofta beror på många faktorer. Tur, väder, domare, dagsform etc. Men att ha siffrorna 291 av 300 på ett papper känns kul. Totalt fick vi ihop 626,5. Kanske ska jag bara tävla i Katrineholm, fick 624 förra hösten på samma tävling.

Min härlig Nisse! En riktigt stjärna när han lägger den sidan till.

Han har nu insett att valpen har kommit för att stanna. Så nu har han intagit sin roll som "storebror". Han är så söt när han står en stund, nästan suckande i stil med Baloo, innan han tycker Olle dragit tillräckligt länge och sliter bollen bort från honom.

Det var det här med att fota valp – det bjuder på några skratt.

Även de stilla bilderna ger grimaser!

Men även Olle kan se seriös ut – ibland...

...men mest ser han helt galen ut!

Ibland tror jag han försöker gömma sig...

Fin är han min lilla Olle!

Kika på trollsländan, eller vad det nu är, som flyger till vänster i bild. Olle trodde han skulle kunna fånga den.

Underbara färger att fota i just nu!

Tror detta var ett försök att ta bollen från Nisse.

2011-09-16T15:09:00.001+02:00

Lös hund!

Idag på morgonens promenad med mina hundar mötte jag en kvinna med tre Amerikanska cockrar. Tre ljuvligt söta små hundar. Hennes undran denna morgon var dock hur jag lyckas ha mina hundar lösa utan att de springer fram till andra hundar och människor?

Jag tror att nästan alla hundägare har en bild av när de köper sin första hund hur det går långa promenader och hunden springer fint runt dem och kommer i full fart när de ropar på den. Men tyvärr blir det sällan så. Vilt, andra hundar, människor, lukter, nya områden, ja tusen andra saker lockar vår hund att ge sig av från oss på egna upptäcksfärder på egen hand.

Så vad sa jag till henne. Jo, det enda jag kunde råda var att: börja i tid, ha din lilla valp lös från första dagen. Börjar du koppla den när den är liten blir det bara svårare att börja ha den lös när den blivit större och kaxigare...

Idag var Olle och jag på Rosvalla och jag lät honom roa sig med att få härja fritt med lydnadspåsen med alla leksaker i. Ett litet paradis för en 11 1/2 veckor gammal valp! Ett litet paradis för matte som älskar att fota sin ljuvliga valp!

Att får härja fritt med mattes leksakspåse hör inte till vardagen för liten valp.

En riktigt höjdare ansåg Olle.

Svårt att välja mellan alla kuligheter... Men kanske en blå pipis...

Och ibland spottar man ut en för att få plats med en annan!

Den rosa pipisen var helt klart dagens favorit.

Kolla minen :-)

Mera Olle!

2011-09-13T17:29:00.001+02:00

Var i Paris idag! Fast inte Paris med Eiffeltorn och leende Mona Lisa utan Paris med travhästar utanför Nyköping. Inte lika flott, men trevlig. Var där och fotade en av våra krönikörer – Uffe Bertilsson. Påvägen hem stannade jag för att rasta hundarna och hade ju lämplig nog kameran i bilen!

Olle växer så det knakar, börjar bli högbent nu. En riktig liten pärla är han. Alltid glad och med på allt vi hittar på.

Att ha valp är helt fantastisk underbart! Att få följa varje steg i utvecklingen. Att få forma dem till den hund man vill ha. En av mina tidigare uppfödare sa att när du hämtar en hund får du 25% som du inte kan påverka och 75% du kan påverka. Och, jag tror, att det stämmer. Lilla Olle har idag, om han håller sig frisk, alla förutsättningar att bli en kanontrevlig hund som också kan sopa rent på tävlingsbanorna. Det är bara upp till mig att lära honom hur han ska vara i vardagen och lära honom vad jag vill han ska göra på tävlingsbanorna – lätt som en plätt – eller hur!

En valp är som en oskriven historia, det är upp till dig hur det kommer gå!

Lilla Olle ofta med ett lätt förvånat uttryck.

Han är lite som Ferdinand ibland...

Har just vågat sno bollen från Nisse, modigt!

Men om inte matte stoppar den stora Kelpien, så får liten inte ha bollen speciellt länge.

Funderar nog på om man ska våga försöka sno bollen igen... Det kan vara lite riskfyllt anser nog Olle.

En härlig hund!

Olle går till attack...

En lunchpromenad

2011-09-09T16:40:00.000+02:00

Jag har fördelen att ta lite längre lunch ibland. Helt lysande just nu när jag har en liten valp samtidigt som Nisse behöver sin träning. Så på dagens schema stod först simning med Nisse hos Lillemans här i Nyköping. Försöket ha Olle i en bur där inne medans Nisse simmade. Men han åkte ut i bilen efter en stund, då han inte alls var av samma åsikt som jag i den frågan.

Efter simmet åkte vi ner till vattnet vid Brandholmen för en liten promenad. Idag tog jag med mig kameran. Har ju bestämt att denna lilla parvel ska fotas hela sin uppväxt. Så kul att ha bilder på dem som valpar!

Så här kommer vår lunchpromenad denna härliga fredag!

Kanadagässen häckar ofta utmed promenadvägen i Brandholmen. De har försökt sätta upp nät för att stoppa dem, men utan någon direkt framgång. Men lilla Olle tycker de är jättespännande!

Här kan man träna golfutslag, högst intressant för en liten valp.

Idag står båda öronen upp!

Oj, där är visst matte...

... och där är Nisse...

...han ska det smygas på... Mycket vall i den här lilla krabaten!

Men också full rulle!

Hjälpsam liten hund är han lilla Olle – försökte "hjälpa" Nisse när jag gjorde ett upplet.

Nisse helt nöjd med att det är han som får tag i prylarna...

...men Olle är lika glad för det!

Tänk vilka härlig luncher jag har!

En valp och en VM 2:a i orientering

2011-09-04T20:47:00.000+02:00

Har haft en härlig söndag. Gillar söndagar som dessa. Började med en löprunda på morgon. Lite segt numera då min egna träning har skjutits åt sidan för jobb och träning med hunden. Men nu ska jag se till att prioritera min träning och kost framöver.

Åkte sen till klubben för lite hundträning. Höjdpunkten just nu är ju lilla Olle. Att en liten valp kan göra en så glad. Vad vi har skrattat åt denna lilla krabat idag. Och ljuvlig är han. Så glad och go. Idag var det Petra som höll i min kamera och fotade lilla Olle.

På eftermiddagen åkte jag till Stigtomta för att fota årets VM 2:a i orientering – Peter Öberg. Han är vår omslagsperson på nästa Succé. Har aldrig fotat till vår huvudartikel och omslag tidigare. Men tänkte att ska jag börja med det passar väl en person som Peter. Är ju van att fota hundar som springer och Peter springer fort han också!

Här lite bilder från dagen. Börjar med hundbilder!

Foto: Petra Gaspari

Han är väldigt glad i att leka med saker, sa Ragnhild mig när hon ringde och tyckte jag skulle titta på den "bruna". Och det är han lilla Olle. Missar inte en chans att få leka och kampa.

Lyckan är en liten valp!

Lyckan för en valpägare är också träningskamrater som är fantastiska på leka med lilla valpen.

Så kul tycker lilla Olle.

Släpper inte taget så lätt.

Så en för mig annorlunda fotografering. Var nervös när jag åkte dit då det här inte är riktigt mitt område att fota. Men övning ger färdighet. Och Peter visade sig vara en helt okomplicerad person med fantastisk fin skog bakom huset.

Och så en mer prydlig Peter till omslaget. Nyköpingskillen som tävlat orientering på VM-nivå i många år. Jag personligen hoppas han vinner VM nästa år och så klart SM som går av stapeln snart.

Läs mer om Peter i nästa nummer av tidningen Succé som kommer ut om en vecka. Den kommer även finnas på vår hemsida www.succe.nu

Opastoriserad mjölk!

2011-09-01T12:36:00.000+02:00

Jag har haft nöjet att formge en bok som handlar om opastöriserad mjölk skriven av Fredrik Colting, en mycket intressant bok på många sätt. Den, liksom hans bror Jonas böcker, ifråga sätter dagens livsmedelsindustri och framförallt vår oförmåga att tänka själva.

Mjölk ska man inte dricka som vuxen! Opastöriserad mjölk är farligt! Det tror vi på!? Men utanvidare stoppar i oss chips, läsk, godis, micro-mat och annat som livsmedelsverket/butikena vill att vi ska äta. Varför? De tjänar klart mer pengar på mat med lång hållbarhet, det är bara att stoppa i en massa E-ämnen och annat helt onaturligt. En microportion tagen ur en butiks frysdisk kan innehålla över 30 olika E-ämnen och utöver det en massa konstgjorda aromämnen för att det över huvudtaget ska gå att äta. Och så säger vi att mjölk är farligt för oss?

Här kommer en debattartikel, som man jag hittade på Jonas Coltings blogg http://coltingblogg.com/, som varit med i Borås Tidning, skriven av Fredrik Colting.

Den vita lögnen – opastöriserad mjölk,
en mänsklig rättighet eller en fara för allmänheten?
”Visst är det underligt att varje gång vi har ett utbrott av matförgiftning, komma det från tyska gurkor eller spanska tomater, varnar myndigheter oss raskt för konsumtion av opastöriserad mjölk. Trots att inte en enda person insjuknat pågrund av just mjölk. Faktum är att varken Smittskyddsinstitutet eller Livsmedelsverket har några siffror på hur många svenskar som smittats av opastöriserad mjölk, man differentierar nämligen inte mellan de båda ytterligheterna. Mjölk är mjölk, verkar man resonera, oavsett om den kommer från en fabrik eller en ko. Slutsatsen är att det kan vara så få som ingen. Men det viktiga är förstås inte siffrorna. Siffror har alltid varit ammunition i händerna på de som vill bestämma över oss. Och bestämma över oss är precis det man gör. Med ihåliga varningar om opastöriserad mjölk och skrämmande siffror tror vi idag att döden aldrig är längre bort än den ko som förser oss med mjölk. Kor som i alla tider, ja i alla fall innan man införde tvångspastöriseringen 1937, levererat närande mjölk till oss människor (tvångssterilisering utsatte vi i Sverige däremot bara Finländare och Romer för, aldrig kor) utan att ta livet av oss. Just sån mjölk vi borde referera till när vi använder det slitna uttrycket färsk.

Men nu laddar vi om. I USA, där pågår just nu ett mjölkkrig. De som kämpar är hälsomedvetna konsumenter och bönder som på ena sidan vill ha rätten att dricka färsk, opastöriserad mjölk, mot andra sidan där staten, sporrade av livsmedelsföretag, vill behålla och till och med utöka pastöriseringen av mjölken (och juicen och äggen och helst även köttet och salladen). De vill göra mjölk till en lika säker dryck som Coca-Cola.
I USA gillar man förresten också siffror. De siffrorna säger att många hundra tusen fall av matförgiftning, flera med dödlig utgång, orsakats av pastöriserad mjölk, bland annat en epidemi där 197 000 människor insjuknade. Just det, det gällde pastöriserad mjölk. Vidare säger andra siffror att mer än 290 miljarder glas opastöriserad mjölk druckits sen 60-talet utan ett enda vetenskapligt dokumenterat fall av matförgiftning. Statistik från 2011 visar att det är 35 000 gånger större sannolikhet att bli sjuk av andra matvaror än opastöriserad mjölk. Pang och aj. Siffrorna fungerar tydligen åt båda håll.

Det finns många som hävdar att pastörisering av mjölk försämrar kvaliteten på en stor mängd vitaminer och mineraler, att den förändrar sammansättning av proteiner och fetter, att den eliminerar funktionen av de enzymer som är nödvändiga för att ta upp näringen i mjölken. Detta understöds med forskningsmaterial som sammanställts ända från 1930-talet fram till idag, av vetenskapsmän obundna livsmedelsföretag. Samma forskningsmaterial visar hur de flesta laktosintoleranta blir besvärsfria då de dricker opastöriserad mjölk, hur allergier och astma hos barn kan förebyggas eller till och med botas med opastöriserad mjölk och hur unga människor som får riktig mjölk utvecklas mycket bättre än sin motpart. Sen finns det de som säger att pastöriseringen inte har någon särdeles effekt alls på mjölkens kvalitet, att vi gott kan kalla den färsk, även då den blivit uppvärmd. De flesta i den här gruppen hör till någon del av mjölkindustrin. Inte så konstigt kanske då mjölk som pastöriseras har längre hållbarhet.
Det finns till och med de som hävdar att man inte skall dricka mjölk, i alla fall inte som vuxen. Det är självklart upp till var och en, ursäkta, det borde vara självklart att var och en skall få bestämma vad vi skall äta eller inte äta. Men vad gäller mjölk verkar det vare ett alldeles för stort beslut för att en enskild svensk medborgare skall klara av att bilda sig sin egen uppfattning. In rider staten på sin vita springare, eller kanske är det numera en hunsad mjölkko och dömer fördel matbranschen. Ingen färsk mjölk i Sverige, bara Coca-Cola. Uttrycket du är vad du äter har vi alla hört, kanske är det hög tid att vi ändrar det till: du är vad staten bestämmer att du skall äta.
Visst är det absurt att vi har rätt att köpa hjärtattacksframkallande mat, diabetesframkallande mat och överviktsframkallande mat, men när det kommer till vad vetenskapen och historien vittnar om är naturens nyttigaste mat, då är vi plötsligt livegna. Vi skall helt enkelt nöja oss med det staten bestämt att vi skall äta.
Men du som sätter din egen, din familjs och dina barns hälsa främst, ta dig en funderare på det här med opastöriserad mjölk. Bli lite förbannad, nyp en politiker i örat, höj rösten i mataffären. För stirrar du tillräckligt enträget ner i mjölkglaset skingras plötsligt lögnens skrämmande hinna och vem vet vilken revolution som väntar dig där. ”

Fredrik Colting, författare till boken Mjölkrevolutionen

Fredrik Colting

Nu är han min!

2011-08-31T14:46:00.000+02:00

Det var inte alls planerat. Men inte mycket i mitt liv är det. Men ibland får man tro på ödet och tro på att det var meningen.

I måndags hörde Nisses uppfödare Ragnhild av sig och sa att jag borde titta på den bruna: – Det är något speciellt med honom, sa hon. Och det har jag aldrig hört henne säga om någon hund, tänkte jag.

Ja, och igår blev han min, lilla Olle. Och han är helt ljuvlig! Så jag tror på ödet, det var nog meningen att denna lilla kaxiga, kampglada, uppkäftiga och envisa lilla Working Kelpie ska bo hos mig.

Här lite idolbilder!

Fullfart är det på lilla Olle. Blir nog en häftig hund.

Han fick komma in till fåren igår innan vi åkte hem. Spännande tyckte han. Han spanade in moster Lil och gjorde sen som henne – säkrast så tänkte nog liten valp.

Moster Lil, kom hit från Australien samtidigt som sin kullsyster Meg – Olles mamma.

Tror denna lilla krabat har mycket vall och stil i sig. Får väl se om tid och möjlighet finns att träna vallning också. Vore så kul! Men tiden, ack denna tid...

Springer Nisse med boll så "vallar" Olle. Smyger och sen kastar sig ner. Snygg stil - eller hur!

Så ljuvligt söt!

Han gillar att leka – och det gillar matte! En klar fördel i kommande träning.

Stor och liten.

Tror han kommer bli väldigt lik Nisse när han växer upp. Om jag minns rätt är han väldigt lik Nisse som valp.

Liten Olle avgudar Nisse – tyvärr inte ömsesidigt just nu.

Favoritleksak. Fårskinn på snöre!

Mamma Meg från Austrailen.

Hon har lite av ett "bush-utseende" tycker jag. Långa ben och lite kropp. Jag tycker hon ser häftig ut så lilla Olle får gärna ta sitt utseende från mor sin.

Bryt ihop – Bit ihop – F-n ta den som ger sig!

2011-08-25T15:03:00.000+02:00

Många är vi som drömmer om SM. Träningen börjar när vi får hem vår lilla 8 veckors valp. Timmar, timmar och åter timmar läggs på träning. Många roliga timmar blir det i sol, vind, regn, åska, snö, hagel – inget väder stoppar den som fastnat i hundträningens värld.

Jag kvalade lyckades kvala redan förra hösten till årets SM efter två bra tävlingar, lite flyt ska man ha ibland. Min hund går dock ner sig på tävling – varför vet jag inte. Planen blev att köra på vissa pass lite hårdare, mer likt tävling samt träna i förhållanden som påminner om tävling, men utan att tävla. Detta för att förhoppningsvis göra ett bra sök lördagen den 20 augusti utanför Värnamo.

Planen funkade inte. Ibland funkar inte planer. Man planerar och planerar och sen genomför på bästa möjliga sätt – men helt utan resultat. Min hund betedde sig som han var kraftigt sjuk, seg, omotiverad, låg och helt utan tryck. Vad händer tänkte jag. Min härliga hund som går så bra på träning. Bet ihop och vi tog oss igenom banans 300 m inkl 3 figga, för att få köra lydnaden på söndagen. Men det var några av de svettigaste och jobbigaste 300 meter jag någonsin gjort.

Men att bryta ihop är aldrig någon lösning. Lite självömkan kan man ju pyssla med en liten stund, sen är det bara att bita ihop. När jag sen styrde hem från SM:et på söndagseftermiddagen tänkte jag för mig själv att f-n ta den som ger upp.

Nu har jag en ny plan. Plan B. Bara framtiden kan visa om plan B kommer funka bättre än plan A. Så nu är det bara på det igen. Med glad min och med envisheten som hos en åsna ger jag och min goa Nisse oss ut i sökskogen igen – mål SM 2012 på Axevalla och drömmen om en plats på pallen!

Vi ses i sökskogen!

Lydnaden var jag nöjd med i år. Visst hade vi lite missar. Men överlag var jag nöjd. Framför allt för att jag var mer fokuserad och lugnare än förra året.

Det är en häftig känsla att få kliva in på en SM-plan! Det går det inte att komma ifrån.

Två helt fantastiska dagar!

2011-08-13T19:30:00.001+02:00

Icebreakers är en stiftelse som samlar in pengar till barn och ungdomar i Västernorrland som behöver ekonomiskt stöd för vård eller annan behandling. De gör uppvisningsmatcher i 3 städer per år. I två dagar har de varit här i sörmland, Norrköping och Nyköping. Jag har haften den enorma fördelen att få vara med på dessa evenemang när några av tidernas största hockeyspelare kommer med Foppa i täten för att samla in pengar till sjuka barn.

Det har verkligen varit fantastiska dagar, från stort till litet. Att få följa med till barnsjukhuset och se glädjen när dessa legender kliver in och barnen får hälsa på sina idoler är helt obetalbart. Tror de flesta av oss som är med där är lite tårögda när vi går därifrån.

Sen finns den egoistiska sidan också – mitt ego. Att under några dagar ingå i dessa legenders lite mer spännande värld är underhållande. Få umgås lite med dem och få en bild av vilka de är. Få fota så kända (och snygga) killar. Att stå vid sargen vid uppvärmningen innan matchen och plötsligen få någon som täcker kameran och rufsar till håret på mig – och när jag tittar upp ser man en skrattande Foppa, jättenöjd med att han lyckades skrämma mig.

När kvällen började gå mot sitt slut lyckades de verkligen förvåna mig då en herrarna i deras styrelse kom fram till mig och sa att de hade en present till mig. Hela laget hade signerat en tröja till mig som tack för jobbet jag gjort dessa två dagar. Jag lovar det är inte ofta någon lyckas göra mig så rörd och så glad. Att de fått tanken att de skulle göra något för den förvirrade fotografen från Succé är mer än jag någonsin kunna ana!

I två dagar har jag fotat och jisses vad bilder jag har. Här kommer ett axplock från två härliga dagar.

Jag följde med till barnsjukhuset i Norrköping. Tyvärr var det lite väl mycket folk där och det tar lite av tiden som killarna får med barnen. Men jag hoppas att alla var nöjda ändå. Markus Näslund är en av grundarna till Icebreakers. Det hela startade på en presskonferens med Näslund och Foppa.

Hela gänget samlat utanför sjukhuset i Norrköping.

Jag ljuger om jag inte säger att dessa två hör till några av mina favoriter. Curre Lundmark har jag fördelen att jobba rätt mycket med. Foppa har jag fördelen att springa på med jämna mellanrum!

På fredagsförmiddagen var det golf på Jönåker GK utanför Nyköping. Och jag hade återigen fördelen att få vara vår fotograf på plats.

De lag som var anmälda fick dra lott där det var en profil som skulle spela med dem 9 hål denna soliga förmiddag.

Chris Härenstam är en av de personer som hjälper oss dessa dagar. Helt underbar person. Alltid glad och positiv och det han inte vet om sport är nog inte värt att veta. Som fotograf älskar man denna man då han alltid bjuder på ett hjärtligt leende!

Entréhallen på Rosvalla. Innan matchen var det autografskrivning och här fick några av killarna visa sina kunskaper med klubban i MacScotts "bur". Det gällde att träffa faten med pucken.

Tre killar som provat MacScott.

Att få smita in omklädningsrummet med hockeyspelare innan en match ska väl vara en tjejs dröm. Men jag drog rejält i Dalas tröja när jag efter en stund insåg att flera av killarna börjat byta om. Kändes som jag nog just då var tjejen på fel ställe... Men innan det han Dala roa sig med att få killarna att posa med ljuvliga Vendela.

..och vem vill inte posa med Foppa ;)

På efterfesten underhöll Dogge Doggelito i både Norrköping och Nyköping. Slänger in bilden innan alla matchbilderna kommer, så Dogge slipper hamna i botten ;) För han är ju en skön typ. Lägger lagbilden son sista bild istället.

Det är nog få människor som har så många bilder som jag har på denna mannen. Och lika nöjd blir jag när han kikar in i just min kamera när han passerar. Här nu ett gäng bilder på matchen. Gillar att ta närbilder, blir mer personligt så matchbilderna blir det lite mindre av.

Näslund, sällan jag tycker att jag får bra bilder på honom. Men det här gillar jag.

Så de yngre förmågorna i gänget. Har inte koll på alla namnen så jag ska inte ens försöka med det.

Så bjöd han på en blick i kameran igen, tackar!

Svartvadet som här ställer upp på TV-intervju. Matchen i Norrköping sändes i Kanal 10. Fick lite sms på kvällen att jag tydligen syntes i bild. Kanske det hade med min placering bakom laget i båset.

Ute på hal is kan man lugnt säga. Jag tycker det är oroväckande nog att springa runt på hal is med en vanlig "liten" kamera som jag har. Tänk att halka med den här...

Daniel Sedin. Och det vet jag bara för att Henrik var hemma med skadad ljumske. Fick reda på att t o m deras tränare har svårt att sära på dem ibland. När de spelar verkar de kunna ha exakt koll på vad de har sin bror utan att direkt titta efter varandra. Har kanske tvillingar ett sjätte sinne?

Min utsikt under två kvällar!

Ishockeyspelaren med det sorgsna uttrycket, skulle nog jag kalla honom. Påminner mig väldigt mycket om skådisen Brendan Fraser.

Så slutbilden – laget Icebreakers 2011!

En kväll med BAO

2011-07-31T16:35:00.003+02:00

I fredags åkte jag till Gripsholms Slott för att titta på BAO - Benny Anderssons Orkester. Har inte varit i Mariefred tidigare så jag blev lite förvånad över hur vackert det var, speciellt när kvällen bjöd på en svensk sommarkväll när den är som bäst. BAO bjuder inte på min favoritmusik, men de var så bra att till och med jag tyckte var bra, väl värt ett besök.

Här några av bilderna från kvällen.

Irriterande reklam!

2011-07-29T11:11:00.002+02:00

Sitter på jobbet och har radion på. Ibland blir jag så irriterad på radioreklam. Just nu körs det en reklam om fetmaoperationer. I reklamen är det någon som berättar hur dåligt de mått och hur allt, verkligen allt, blev perfekt efter operationen. Låter på reklamen att en fetmaoperation är lika lättvindigt att införskaffa och konsumera som mat, kläder etc. Skrämmande.

Kanske de borde nämna bieffekterna. Enligt Socialstyrelsens rapporter är dödligheten i samband med fetmakirurgi en halv procent, vilket innebär att runt 75 svenskar i år kommeer att avlida i direkt anslutning till detta ingrepp. Överlever kan man räkna med några av följande biverkningar: diarréer, vitaminbrist, bråck, tarmvred, matsmältningsproblem, blodpropp, värk m fl. Sen kommer den biten att felet egentligen inte ligger i magsäckens storlek utan i ett beroende och ett sockermissbruk. Lika lågiskt som att bota ett eksem som kliar med att hugga av handen så man inte kan klia...

Jag kan absolut förstå de som gör operationen, jag har själv varit kraftigt överviktig så jag vet vad det innebär. Men jag har svårt att förstå upplägget runt en sådan operation. Har två vänner som gjort operationen och nu försöker jag göra allt jag kan för att hjälpa den ena där det inte går som en dans på rosor - fel syn på mat och sockerberoendet finns kvar - vilket gör att sakta men säkert kommer kilorna tillbaka, samt att hälsan inte blir så mycket bättre. Ska du må bra måste du äta bra! Och som ett litet extra tillägg: Måltider ska inte ersättas, de ska avnjutas! Riktig mat är vad som behövs och det som våra kroppar förutsätter för att de ska fungera tillfredsställande.

För att fortsätta lite till om reklamerna har vi just reklamen om frun som plockar upp tv, kylskåp etc när hon är påväg hem från jobbet, lika enkelt som en liter mjölk eller två. Tror det är Elgiganten med sitt 60 månaders räntefritt. Shoppa på för fan - och inbilla dig att du aldrig behöver betala... För det är väl det som reklamen säger, i alla fall i mina öron.

Nu till lite roliga bilder. Träffa min goa vän Anna i Småland för några veckor sedan tillsammans med hennes två beauceroner. Hennes unga hane var en mycket charmig herre! Han fick låna Nisses gröna boll vilken han roade sig kungligt med.

Snart är det slut

2011-07-19T00:17:00.001+02:00

Timmen är åter sen. Mina goa vänner har just åkt hem till sitt. Är själv kvar i Lottas egna lilla paradis här i Gassland då hon åkt till Kina på semester. Njuter verkligen till fullo av min tillvaro här, allt från umgänge med goa vänner och familj till underbara kvällspromenader i skogen som ofta slutar med en simtur i Innaren. Roliga löprundor i skogar jag inte utforskat på länge och så klar också lite för mycket mat och andra onyttigheter som hör semestern till. Men tyvärr börjar min semester lida mot sitt slut.

Häromdagen körde en kompis ut mig i skogen så jag kunde springa hem genom ett skogsområde som jag inte varit i tidigare. Du kommer älska naturen, jag lovar, sa hon är hon släppte av mig bland träden, kommer du inte tillbaka inom 1,5 timme kommer jag och letar upp dig (hon vet vilket uselt lokalsinne jag har).

Och visst fick hon komma och leta efter mig, men mest för att jag var så fascinerad av skogen och tog några extra turer. Först var det ett område där istiden verkligen satt sina spår. Sprang på en rullås och runt om var det jättemycket mossbeklädda stenar (även för att vara i Småland) och vissa riktigt stora. Vissa delar av skogen var nästan helt orörd och därav också vacker. Sen kom jag till ett naturskyddsområde med riktigt gammal urskog som ingen rört sen urminnes tider. Stod en skylt som varnade för "farlig skog", eftersom ingen hugger ner gamla träd, utan de får falla när det är dags, log lite hånfullt åt den skylten.

När jag sprang och skuttade mellan stockar och sten retade jag upp mig lite på att det faktiskt idag är så att orörd skog har blivit en sevärdhet. Visst är det tragiskt att skog idag huggs ner till kalhyggen och sen planteras ny skog i prydliga rader. Ingen kan säga att det är blir en vacker skog, den blir bara tät och trist, sen gallras det lite och sen huggs den ner igen. Allt går ut på att tjäna så många kronor som möjligt. Önskar att det fanns en lag om att skogsägare var tvungna att låta en viss procent av sin skog stå orörd. För snart finns väl inte det någon gammal vacker skog kvar, en levande skog som formats av tiden och där träden inte står på rad.

Innan min lilla löptur i gammal skog fotade jag Jämthunden Acke som Marie har hos sig, charmig liten herre!

Timmen är sen

2011-07-14T01:14:00.000+02:00

Det är mörk utanför fönstret och timmen är sen. Ölen står på bordet och jag har ingen lust att gå och lägga mig än.

Har idag fyllt 40 – är man vuxen nu undrade jag för mig själv tidigare idag? Det är nu livet börjar för dig, det som varit har bara varit träning, sa en vän idag. Ett härligt sätt att se på att fylla 40. Stör mig egentligen inte alls att jag idag gått över till en ålder som börjar med 4. För inte skulle jag vilja vara 20 år igen, nu har man på något sätt landat med vem man är och ser livet ur en annan vinkel. Men visst trodde jag kanske att mitt liv skulle se lite annorlunda ut. Bättre eller sämre, det vet jag inte. Men visst funderar man ibland på om man gjort andra val i livet hur livet då skulle se ut idag. Kunde jag gjort på något annat sätt? Om jag fick leva om mina första 40 år – skulle jag gjort något annorlunda – troligen inte. Fast kanske skulle jag vågat leva lite mer, chansat lite mer, om jag då jag var 20 haft den vetskapen jag har idag, att man ångrar inte det man gjort – utan det man inte gjorde.

Är just nu i Småland på en gård utanför Växjö och har semester. Satt tidigare idag med en kopp kaffe i handen på verandan och njöt av tystnaden, långt borta från gator, folk, bilar, sorl. Så tyst, men lyssnar man hör man landets ljud dyka upp ett i tagen, stilla och lugnt. Fåglar som kvittrar, prasslet i löven när vinden drar förbi, trampandet i hästhagen intill. Njuter av lugnet, andas,bara är för en stund, här just nu och ingen annanstans.

Älskar verkligen dagarna jag har här i Småland. Kanske stämmer uttrycket; Du kan ta smålänningen ur småland – men aldrig småland ur smålänningen. Född och uppvuxen här och nog har jag även en del av mitt hjärta kvar här i Smålands mörka skogar. Men kanske det är främst för att jag är ledig när jag är här och låter mig själv njuta av lugnet och att alla "måsten" är kvar i Sörmland. Eller kanske det är skogen, lugnet, tystnaden...

Sätter mig nog en stund till på verandan med min öl, tar några djupa andetag och njuter av sommarnatten.

Ett skogsliv!

2011-07-08T01:08:00.001+02:00

I två veckor har jag spenderat större delen av min vakna tid med att träna hund. Största delen i olika skogar i varierande terräng, allt från öppna skogar till berg och branta backar.

Jag har gått, sprungit, klättrat, krypt, krälat, kasat, ramlat, skrattat, njutit, funderat, klurat, gömt mig under granar och stenblock, smygit, lekt med alla olika typer av hundar, svettats, blivit mygg-, knott- och myrbiten, träffat underbara människor från alla olika hörn av Sverige, Norge och Danmark och druckit mycket kaffe i underbart sällskap, skrapat knän, fått blåmärken – vad mer kan man önska!?

Började min semester med att åka till Timrå för att vara instruktör i sök på Mittpunktsveckan. En ny upplevelse för mig att hålla kurs i flera dagar i sträck. Hade även fördelen att kunna köra min egna hund ett pass per dag. Måste erkänna att jag var rätt tom i skallen när Annika och jag på fredagseftermiddagen styrde tillbaka mot Nyköping. Men roligt var det att få följa helt nya människor och deras hundar under flera dagar.

Vi kom hem sent fredagkväll och lördag förmiddag styrde jag mot Uddevalla för ytterligare 5 dagar med sökträning. Två pass per dag i Herrestadsfjällets bergiga terräng som erbjuder en fantastisk bra och rolig träning. Att få träna på dessa banor med så många duktiga människor från olika delar av norden är så kul! Åse gör ett makalöst jobb och jag hoppas verkligen att det blir fler läger där.

Vi var ett gäng från Nyköping som bodde på Uddevalla BK, guld för mig som passade på att träna lydnad på kvällarna – lyxigt att ha en lydnadsplan precis utanför dörren! Men nu sover Kelpien som en stock här hemma efter många dagar fyllda med träning från morgon till kväll.

Gänget i Timrå!

Kampen mot knotten...

Mabel och Gucci från Norge.

Katarina och Sam.

Claes och Stella – att jag skulle se en Leonberger som tränar sök och på råga av allt går så bra – det trodde jag aldrig!

Men lite förkärlek till ett litet dopp i värmen har hon ;)

Liten men tuff står det på skarfen och det är hon – golden Micka som helt klart impade på mig!

Irma letar efter figgen som gömt sig i en bergsskreva – klurigt tyckte schäfern.

Bästa kelpien får lite extra godis av matte.

Jag fixar med Nisses rulle - men vad Mia gör har jag inte en aning om. Kanske hon försöker snygga till sig – men för vem? kanske knotten...

Ett av de andra gängen på lägret.

I mitten på bilden är Åse som fixar detta kanonläger.

Tusen tack alla för underbara dagar i skogen – nu ska min lite lätt slitna kropp krypa ner under täcket i fosterställning och sova som en stock!

Att träna en sökhund

2011-06-19T17:49:00.001+02:00

Idag har jag varit på domarprov i Gnesta och kört elitsöket. En kanonträning då man får allt tävlingsmässigt men kan smyga in lite belöning på vägens gång.

Men mycket snurrar i huvudet på mig just nu. Nisse är en fantastisk sökhund. På träning går han som ett spjut med ett härligt tryck. Sen blir det tävling – och då försvinner trycket. Och så var det även idag. Han uppfattade allt i omgivningen som tävling. Han går ner sig och verkar bli osäker. Inte alls den hund jag har på träning. Varför har jag undrat så många gånger, vad har jag missat på vägen hit. Vad borde jag gjort annorlunda?

Har på vägen hem gjort en ny plan för vår träning, ska försöka få honom att tänka annorlunda. Får se om denna plan kommer fungera. Kort tid till SM, men om han håller sig frisk har jag väldigt många sökpass fram tills dess, två läger i sommar ökar upp antalet träningstillfällen rejält!

Men det är väl lite det här som är så kul med söket och hundträning. Man blir aldrig färdiglärd och så många gånger har jag fått tänka om. Tyckt själv att jag har en kanonplan – för att sen inse att den kanske inte var helt briljant – då jag aldrig kan veta hur min hund uppfattar saker och ting. Jag börjar vända och vrida lite mer på saker och ting, försöker se andra vägar som kanske ska ge andra lösningar Så kanske det i slutänden är så att dessa problem kommer göra mig till en bättre hundtränare – jag hoppas på det ialla fall.

En härlig träningskamrat sa till mig för en tid sedan att "nu Lena kommer den svåra biten – att hålla din hund på SM-nivå i flera år". Hon så rätt hon har, det är inte alltid så lätt som jag kanske en gång trodde. I min enfald trodde jag nog lite att lyckas jag i inlärning att få fram en bra sökhund kommer det bara rulla på sen. Men tjii fick jag – nu börjar vägen för en helt annan typ av träning.

En ny dag, en ny väg, nya utmaningar, nya möjligheter – men med samma härlig goa hund!

En sak är jag i alla fall helt säker på – hundarna gör så gott de kan. De gör exakt det vi tränat dem till. Så det är bara att lära dem vad vi vill att de ska göra – lätt som en plätt – eller hur ;-)

Den dumma människan

2011-06-11T15:20:00.004+02:00

Bara två saker är oändliga,
universum och den mänskliga dumheten
och jag är inte säker på den första.
Einsten

Gör lögnen stor, gör den enkel,
upprepa den och tillslut kommer de tro på den.
Adolf Hitler

Sitter och formger en bok om mjölk och hur en fantastisk produkt förstörs innan vi köper den i vår livsmedelsbutik. Nu hör jag till en av få som köper mjölk direkt från bonngården för att slippa pastoriseringen. Blir du inte sjuk sa någon – nä, varför skulle jag? Varför skulle mjölken vara så farlig.

Jag får köpa cigaretter, snus, coca-cola, godis, färdigpackade luncher, buljongtärning, ostbågar ect fulla av natriumglutamat, transfetter och gud vet jag för konstigheter. Men jag får inte köpa opastoriserad mjölk? Rätt märkligt om man tänker efter.

Reklamerna på TV säger matar in i oss vad som är bra för oss – och vi tror dem. Varför? Tror vi på att deras intresse är att vi ska må bra och inte att de ska tjäna mer pengar? De flesta väljer ialla fall att tro vad de säger. Ta ett piller eller ett pulver och du kommer bli pigg, glad, lycklig, smal och vacker! Allvarligt folk – inte fan kan någon tro på det. Eller kanske att vi ska köpa färdigrätterna och få massa tid över – men var tog infon om att det inte finns någon näring i den maten = vi tappar all vår energi att göra annat även om vi får tiden. Men det är nog så att vi så gärna vill tro att den enkla vägen är den rätta vägen!

En vän sa till mig igår – människan vill bli lurad, vill bli styrd, slippa ta ansvar, slippa konflikter, slippa ta den jobbiga vägen. Har han rätt, är vi så lata och rädda? Är jag?

Ja, inte vet jag om jag är det, svårt att se sanningen som sig själv. Men jag kommer i alla fall ifrågasätta maten jag stoppar i mig. Sen jag började göra det mår jag så mycket bättre – så det fortsätter jag med. Jag kommer också fortsätta njuta av att få dricka mjölk som inte hettats upp, slagits sönder, plockats isär och sen fått kemiska tillsatser tillsatta – och därefter kallas "färsk".

Ta hand om dig – ingen annan kommer gör det åt dig.

Alla sanningar går igenom tre faser.
Först är den förlöjligad.
Sen bereds den våldsamt motstånd.
Till sist är den accepterad som självklar.
Arthur Schopenhauer

Sommaren är här!

2011-06-10T17:42:00.000+02:00

Tänkte börja dagen med en varning som man aldrig kan tjata nog om och som alla hundägare måste tänka på – och det är bilen och sommarvärmen – kombinationen kan bli en mycket plågsam dödsfälla för våra hundar (och andra djur/barn).

Snart är det semester – ska bli helt ljuvligt!

Börjar redan vecka 26 med en vecka i Timrå där jag ska vara instruktör i sök. Ska bli jättekul men är också rejält nervös. Har inte hållt kurs så många dagar så det blir en ny upplevelse. Hoppas även att vi kan köra lydnad på kvällarna – gudarna ska vet att Nisse och jag behöver det.

När det är slut på fredagen vid lunch åker jag tillbaka till Nyköping och tvättstugan för att sen lördag morgon styra mot Uddevalla för nästan en veckas egen sökträning i det kuperade Herrestadsfjället. Hoppas nu bara att min lilla Kelpies tass har läkt och håller sommarens träning. När den veckan går mot sitt slut är det tillbaka till Nyköping och tvättstugan igen – där blir jag nog inte kvar så länge utan åker till Småland, familj och vänner resten av semestern – underbart!

SM:et närmar sig och paniken stiger. Man lovar sig en massa saker utan att sen hålla dem – stör mig att jag gör så. Vintern var lång och våren var fylld med jobb jobb jobb så träningen med Nisse har fått lida – vilket märks. Så istället för att vara ute i god tid och se till att jag skulle känna mig klar när tävlingen väl kom så blir det nu panikträning istället. Inte smart alls, men vad gör man.

Glad är jag! Om cirka två veckor byter jag ut min gamla Opel med gul lampa som lyser mot en Mazda 6 där inga lampor lyser som inte ska lysa! Känns så fantastiskt underbar skönt. Så nu kan jag med lugn se fram emot att köra kors och tvärs över Sverige i sommar. Gillar att köra bil - om bilen är hel och pålitlig – så nu kan jag njuta av vårt vackra land istället för att grubbla om bilen ska hålla!

Var och fotade Susannas ljuvliga nya "huggorm". Finns det något ljuvliga valpar!

Foto med Foppa

2011-05-31T17:16:00.000+02:00

Mitt jobb innebär ofta många långa timmar framför en dator. Men ibland har jag fördelen att få hänga med på lite andra händelser. Och denna eftermiddag fick jag följa med på en eftermiddag som jag tror många drömmer om – i alla fall hockeyfansen. Jag fick följa med chefen tillsammans med Curre Lundmark upp till Stockholm för att göra en intervju med Peter Forsberg.

Det var bestämt att vi skulle hämta Foppa vid skolan där han pluggar just nu. Curre och Dala gav sig av för att möta upp Foppa vid skolan och jag stannande i bilen på dess helt olagliga parkering. När jag satt där i baksätet och insåg att snart kommer en av världens absolut främsta hockeyspelare – en legend – att sätta sig i baksätet bredvid mig. Tänkte då faktiskt att egentligen borde någon annan sitta här och vänta, någon som älskar hockey och förstår hur stor Foppa är. Inte jag som är intresserad av hundträning och att springa långt i skogen – långt bort från hockeyrinkarna. Men där var jag i alla fall, lite nervös så klart, trots att jag inte fullt ut förstår riktigt vilken stor legendar han är.

Men så kom han och satte sig bredvid mig och presenterade sig som Peter (för det visste jag ju inte innan, ha ha). Under en stund satt vi i baksätet och pratade om skolor, att börja plugga igen i vuxen ålder, travhästar, pendling mellan Stockholm och Örnsköldsvik. Min största förvåning var nog hur otroligt lättsam, ödmjuk och fantastiskt trevlig han är, och då trots att han är en riktig kändis. Har tyvärr själv en förutfattad mening att många kändisar är dryga och tror att de är överlägsna sin omgivning. Men kanske det är som Curre sa till mig senare. "Hade han inte varit så ödmjuk hade han aldrig kommit dit han kommit". Och det är nog sant.

I vilket fall som helst var det fantastiskt kul att få träffa och fota honom.

Finns en fördel att fota kändisar, de bryr sig inte om att jag krälade runt och kameran smattrade. Ibland slängde han bara en kort blick mot kameran.

Som sagt, en härlig person som hade lätt för skratt.

Har fotat honom tidigare, 1-0 till mig då jag denna gång inte var lika nervös och slapp handsvetten – knepigt att hålla min tunga kameran då ;)

Tre goa gubbar! Curre Lundmark, Peter Forsberg, Leif "Dala" Dahlström.

Kunde vara en reklambild för kläder – och vilket märke skulle inte drömma om att ha honom som ansikte utåt?

En sen kväll

2011-05-26T00:28:00.001+02:00

Vi släcker och larmar, dagen är slut för oss båda. När vi är påväg ut småpratandes med varandra, tänker jag, jisses vad jag kommer sakna honom. Känns som igår han kom för att söka en praktik hos oss. Idag är han en duktig grafiker och ska snart bege sig mot nya uppdrag i Stockholm. Jag hoppas jag lyckats lära honom tillräckligt, tänker jag.
– Sov gott Petter, vi ses imorgon säger jag innan jag styr stegen mot Oppeby och min säng.

Vi går ner mot ån, Nisse och jag. Han tittar förhoppningsfullt på mig och hoppas nog på att jag ska få för mig att vara lite rolig och träna med honom. Men hans matte är trött riktigt trött. Drygt 16 timmars arbetsdag sliter på en och det är den tredje i rad för min del. Tittar på min härliga hund och det slår mig att SM:et närmar sig. Borde verkligen träna mer. Har ju lovat mig själv att jag skulle känna mig klar för ett SM i år. Drar ett djupt andetag av kvällsluften och konstaterar att det kan jag inte göra något åt just nu ialla fall.

Fascineras av hur underbara sommarnätter är. Himlen är djupt blå och det är helt stilla ute. Undrar lite för mig själv vad som driver mig att bitvis jobba så hårt. Är det min härlig kollegor och delägare, våra gemensamma mål, mina drömmar eller kanske rent av vanan?

Går förbi psyket i Nyköping och in i skogen bakom. Känns lite ensamt i mörket bland träden. Kanske man borde köpa en Malle nästa gång, Kelpien är inte den tuffaste hunden direkt. Ökar på stegen lite för att komma in i till slinga med lampor lite fortare.

Bad romance, sjunger hon i mina öron och tankarna flyter iväg i en annan riktning till en av våra idrottsgalor för två år sedan. Kul kväll tänker jag leende för mig själv. Kvällen Nattis jag spelade Lady Gaga hela tiden på efterfesten till de andras förtvivlan, ha ha.

Kommer in i Oppeby som är helt tyst. Inte en själ verkar vaken mer än hunden och jag. Jag skulle nog aldrig kunna trivas i en större stad där det alltid är sorl och människor runt en hela tiden. Stänger av iPhonen en stund och njuter av tystnaden som denna sommarnatt bjuder på.

Närmar mig Berzelievägen när Nisse stannar upp och reser ragg. Kanske vi inte är själva trots allt... Börjar kika vad det är han uppmärksammat. Och så ser jag – två igelkotta som pinnar runt. Ja, jisses han är verkligen feg min lilla älskade hund.

Framme vid lägenheten. Inser att jag piggnat till under vägen hem och måste ha kommit in i 15:nde andhämtningen eller något liknande. Kanske man skulle blogga lite, tänker jag, kanske om en promenad hem genom natten efter en lång dag...

Teknikberoende

2011-04-28T15:14:00.001+02:00

När internet började dyka upp i vår värld var jag skeptisk. Sa till och med meningen: Internet – det är bara en fluga som kommer försvinna... Hade lite fel där får jag väl erkänna.

För en tid sedan skaffade jag mig en iPhone. Har velat ha en sedan en kollega sa att ryktet gick Apple skulle komma med en telefon. Som den Mac-fan jag är så hamnade den snabbt på önskelistan. Och så för några månader sedan skaffade jag äntligen Apples telefon. Det tog bara några veckor innan jag var beroende och undrade hur jag klarat mig innan. Jag kollar mail, FB, puls, sträckor jag går, GPS när jag spårar med hunden för att inte gå vilse, spel, internet, ekonomikoll, inköpslistor, recept, filmar, fotar, lyssnar på musik. Ja, det är märkligt hur mycket som ryms i en liten svart plastbit – makalös liten makapär.

Och häromdagen dyk en pryl upp till i mitt hem – Garmin Forerunner 305. En klocka som mäter puls, tid per km, distans, väg. Den varnar för olika pulslägen, lägger upp träningspass har en "träningskamrat" som du kan plocka fram om du önskar, springer du vilse tar den dig hem och en hel del annat. Får se om det är prylen att ta min löpning till nya höjder. Dags för kärringen att öka tempot i skogen har jag insett och då får väl framtiden visa om det var ytterligare en pryl jag behövde för att nå mina mål.

Känns som jag börjar bli lite teknikberoende...

Men i påskas åkte jag till Ulricehamn och hälsade på en kompis och där funkade inte uppkopplingen så bra – rätt så skönt faktiskt att vet att alternativet att sätta sig och surfa och läsa mail inte fanns under några dagar. Men får erkänna att så snart jag satt mig i bilen och kommit inom "täckningsområde" genast kopplade upp mig...

Här spenderade jag och hundarna påskhelgen. Trevligt sällskap, hundträning, god mat och vackert väder – vad kan man mer önska. Skulle väl då vara det där med uppkopplingsmöjligheter...

Sökekipaget testar spårskogen

2011-04-16T23:44:00.002+02:00

Idag var jag anmäld till spårtävling i Eskilstuna. Samling 07.00 på Eskilstuna BK, så klockan bestämde jag mig för att ställa på 04.45 för att hinna i tid.

Solen sken när jag vaknade kl 08.04. När jag såg vad klockan var och hjärnan hade registrerat att det var lördag och det var tävlingsdag sa jag många, många fula ord. Kastade mig på telefonen till tävlingsledare för dagen. Och efter några samtal, mycket snurrande och springande i trapporna satt jag i gamla Diesel Doris påväg mot Eskilstuna. Doris (bilen) har något motorfel så att jag har inte riktigt full motorverkan. Har en maxhastighet på 118 km i medvind och nerförsbacke. I längre uppförsbackar är maxhastighetheten 80 km. Och mellan Nyköping och Eskilstuna på den krokiga 53:an är det många som inte har bråttom och få ställen att köra om med en Doris med "halv motor". Sa även på den turen många fula ord...

Men kom fram och sista gruppen hade inte åkt ut ännu – så jag hann!

Nisse spårade jättefint men tyvärr missade vi två pinnar. Resten av dagen flöt på fint och vi klarade vår uppflyttning till högre på 545 p.

Nisse 8 veckor gammal och nybadad och mycket sur, men oj så söt.

Nu har liten har blivit stor.

Idag när vi väntade på budföringen la vi oss på gräset och njöt av vårsolen. Låg och tittade på min ljuvliga hund och tänkte på allt roligt vi har haft tillsammans. För sex år sedan hämtade jag honom i Vingåker – känns som igår – men tänk vad mycket vi har hunnit göra tillsammans. Han är verkligen en underbar hund och i många avseenden min bästa vän!

Trodde det skulle vara mer blod...

2011-04-12T09:11:00.000+02:00

I helgen var jag och fotade MMA (Shootfighting). Var lite orolig när jag åkte dig för jag hade surfat på nätet och sätt mycket otäcka bilder. Så här står det på Wikipedia om MMA:

Mixed martial arts eller i dagligt tal ofta MMA är en kampsport med sparkar, slag, kast och markkamp med inriktning på fullkontakt. Till skillnad från många traditionella kampsporter så definieras inte MMA av hur utövaren ska genomföra en viss teknik, utan förklaras enklare av vad utövaren inte får göra. Förenklat kan några av de generella regler som definierar sporten sägas vara:

Tillhyggen får ej användas.
Nypa, klösa, bita, peta i ögon och slag mot bakhuvud och skrev är ej tillåtet.

Jag som är lite känslig för blod och folk som pucklar på varandra tänkte att här blir jag inte kvar länge. Åk dit och ta några bilder och åk därifrån var mitt motto. Men när jag väl kom dit var det faktiskt inte så farlig som jag trodde. Det såg mest ut som brottning med lite mer otäcka inslag då och då. Så jag blev kvar ett tag då jag även mötte på min före detta goa kollega fotografen Hugo! Skulle vara roligare att lägga ut hans bilder då han är en mycket bättre fotograf än mig, men det är min blogg så mina bilder får duga.

Ett av de otäcka inslagen. Killen underst dunkade i marken med nacken först i hög hastighet.

Killen som såg argast ut när han kom in i ringen. Alla var fokuserade men den här snubben såg rent elak ut. Men efter matchen hade även han ett leende i ansiktet.

Mycket klättrande på varandra var det i ringen.

Såhär såg det ut mesta delen av tiden. Klängande på varandra på marken.

Ibland så stod de upp, men det varade aldrig så länge.

Lite trist att de så snabbt slängde ner varandra på golvet.

Några var riktigt vältränade. Nu var jag inte kvar till slutmatcherna, där jag gissar att de riktigt vältränade dök upp. De jag såg vägde mellan 70-75 kg. MMA-träning ska vara något av det bästa du kan träna för att hålla dig i form – kanske något att prova på!

Härliga bilder

2011-03-30T08:52:00.000+02:00

Satt igår och skickade lite bilder till en kompis. När jag satt och plockade ut bilder förundrades jag en liten stund över hur fräna hundar är att fota, de blir liksom alltid läckra på bild – oavsätt ras, storlek, färg eller form. Kanske lite mer än man kan säga om oss människor...

En rocklegend kom till stan!

2011-03-28T17:00:00.001+02:00

En rocklegend och en hundtok – Jerry Williams – kom till Nyköping i fredags. Egentligen är det inte riktigt min musiksmak. Men min goa kollega Anders Tegner och jag hade laddat upp genom lyssna på lite "Jerka-musik" på fredagseftermiddagen.

Måste säga att jag blev riktigt imponerad av showen. Först var det Fatboy på scen - även det ett riktigt bra band med en sångare som jag tycker sjunger riktigt bra. Jerry bjöd sen på en härlig show och som jag tyckte mycket äkta glädje på scen. Något som jag verkligen tycker höjer helheten på en show i den här stilen. Kul att se honom på scen. Sist jag såg honom tävlade han på Nyköping BK med sin hund i elitskyddet.

Här kommer lite bilder.

Först ut var Fatboys!

Sen var det dags för Jerry Williams!

Han har ett scenspråk och en mimik som ingen annan!

Mycket skratt och glädje och skämt – det gillar jag.

Måste säga att det är svårt att tro att han fyller 70 år.

Mycket kul historier berättade han och kan bara tänka hur mycket kul han har att berätta om man fick några timmar med honom...

...så på in önskelista om vad jag vill hinna med så står det nu en dag med Jerry Williams – tror han är en störtskön person!

Jag hade i alla fall en fantastisk kväll – från början till slut!

En praktikant utöver det vanliga

2011-03-18T15:14:00.002+01:00

Hon kom som en frisk fläkt till vårt företag – 14-åriga Moa. I en vecka har hon varit hos oss och idag var hennes sista dag. Vi kommer alla sakna henne. En driftigare och mer framåt 14-åring har jag nog aldrig mött.

När vi hade fredagsfikat visade det sig att förutom alla texter och bilder hon fixad den här veckan hade hon även hunnit skriva några rader om sin praktik hos oss.

Nothing less than success

Succé

Jag är en helt vanlig tjej
som tror att fota och skriva är min grej.
Har ambitioner och drömmar så stora
att de räcker ända från Sidney till Mora.
Fixk ett uppdrag av min skola
att letapå en praoplats där de råkar vara riktigt coola.
Tänkte på den gamla tidningen Frotté
vilket senare kom att bli Succé!
Första dagen möttes jag av fart och fläng
och min enda tanke var "vilket härligt gäng"!
Många skratt och glada miner
antagligen därför solen skiner.
Snälla kvinnor och glada män,
att jag fick den här praoplatsen, känn på den!
Klocka ord och humor som få
får övriga tidningar att känna sig grå.
Många minnen jag sent kommmer att glömma.
Så tack så mycket för dessa dagar
hoppas jag inte brutit alltför många av Succés egna lagar.
Hasta la vista Roxana.
Adjö mina vänner.
Jag tror ni nu mig känner!

Moa Fohlin

Arga människor

2011-03-11T16:16:00.003+01:00

Är hemma och är sjuk. Ingen höjdare precis. Men insåg idag jag att jag måste rasta Kelpien, han är i god kondition och blir riktigt sur om inget händer. Så jag satte mig på cykeln och gav mig ut en på en runda, när jag cyklat en bit hör jag någon som skriker på mig – lyfter blicken framåt och ser en ilsken kille nästan 100 meter längre fram som gapar och viftar. Tydligen vill han att jag ska koppla min hund. Tittar på Nisse som springer bredvid min cykel och ser lika undrande ut som jag över killen som gapar. Själv har han en "Softie" i långkoppel som flyger och far i kopplet och gör kraftig ryck för att komma loss och har tydligen siktat in sig på min kelpie. Mycket ilsken liten Softie – inte kul alls...

Valde att svänga av så jag slapp passera den ilska hussen med den ilskna hunden. Är lite förundrad över att någon orkar bli så arg för att min hund springer lös bredvid min cykel, lugnt och lydigt. Jag har inte mer koll för att jag har ett koppel. Om killens långkoppel därimot skulle gå sönder, vilket mycket väl kan hända, har han ett riktigt problem då hans hund skulle flyga på och bita alla hundar som kom i hans väg och killen skulle inte ha en chans att få in sin hund. Så egentligen, vem är det som har ett problem. Jag som alltid kan få in min hund eller killen som litar på att linan mellan honom och hunden aldrig ska gå sönder...

Funderade lite på detta när jag cyklade vidare utmed en liten asfaltsväg med ytterst få bilar. Nisse är sedan valp inlärd att det är vänster sida som gäller i alla lägen! Så när vi cyklar är jag på fel sida av vägen för att ha honom mot diket och inte ut mot bilarna. Idag kom vi njutandes av vårsolen då jag inser att en bil som körde mitt i vägen (liten väg utan vita streck i mitten) kör över på min sida och kör så han kommer utanför asfalten med däcken på ena sidan, nästan ner i diket. Jag får panik och kör ner i diket och nästan över Nisse som panikartat hoppar över diket upp i skogen. Wooom säger precis intill mig när den ilska gubben nästan kör över mig och viftar med näven åt mig. Jag antar att han var arg för att jag var på fel sida av vägen...

Om jag inte hunnit undan och han hade kört på mig, hade han tyckt att det var värt det för att lära mig en läxa? Jag hade kanske blivit skadad resten av mitt liv bara för att jag i hans ögon var på fel sida av vägen. Inte för att jag dödat någon eller misshandlat ett barn, utan cyklat på vänsterkanten av vägen med min hund.

Undrar över dessa arga människor. När det verkligen händer något allvarligt, som en barn som får stryk, blir utsatt för incest, en gammal dam som blir nedslagen och rånad - blir dessa människor arga över det då. Eller har de lagt så mycket energi på att vara arga på triviala saker att de inte orkar bryr sig över det som har vikt.

Jag hoppas ialla fall att dessa ilska människor ibland glömmer vara så arga och kanske för en stund njuter av att det till exempel är vår i luften idag! Livet blir så mycket lättare om man inte blir arg hela tiden...

Hellre en ilsken hund än en ilsken människa. Hunden har oftast en god anledning de gånger de blir arga och är mycket lättare att reda ut saken med ;-)

Min egotripp!

2011-02-25T09:39:00.002+01:00

Det är inte så speciellt svenskt – men ibland behöver man slå sig för bröstet och säga – vad jag är bra! Men det är just vad jag ska göra i det här inlägget – man behöver göra det ibland (o;

I april för två år sedan bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Många gånger hade jag sagt att jag skulle göra en förändring, men aldrig hade jag känt mig så säker att det var nu eller aldrig. Var alldeles för tjock och jag var nästan jämt trött, behövde sockerkickar för att ta mig genom dagarna, hade svårt med koncentrationen, ont i kroppen på så många olika sätt. Men, offerkoftan som jag tidigare haft på mig jämt hade börjat släppa sitt grepp. Jag hade sakta börjat inse att det är jag – bara jag – som kan bestämma hur mitt liv ska se ut. Ett val som är så mycket viktigare än man någonsin kan tro.

De mål jag satte upp för mig själv har ändrats utmed vägen. Nu är det inte längre storlek eller vikt som är de viktiga målen utan puls, kondition, muskelmassa, längd på löppassen och så drömmen Transalpine Run. Idag väger jag 69 kg, min muskelmassa har ökat med ca 2 kg, benmassan har också ökat och väger idag 2,7 kg, min metaboliska ålder är 24 år och jag har en aktiv vilopuls på 47 – kortfattat kan man säga – jag mår så ofantligt mycket bättre. Målen har förändrats med tiden. Nu vill jag bli riktigt vältränad så jag är inte klar ännu. Ska man ut och springa 8 dagar i alperna krävs det mer, träningsschemat är hårt och det är noga med kosten, men idag har det blivit en del av min livsstil, så det är bara kul!

Vägen har varit lång. Mitt första löppass orkade jag jogga knappt 200 meter, sen tog det nästan lika lång sträcka gåendes innan jag slutade flåsa. Med hjälp av Fias kost & hälsa med kost och träningssupplägg och med min envishet har jag lyckats ta bort 30 kilo från min kropp. Och idag 2 år senare är 200 meter inga problem att jogga för idag orkar jag 2 timmar.

Många har frågat mig hur jag har lyckats. Jag vet faktiskt inte – jag var nog bara beredd att lägga ner det jobb som krävdes.

Men det jag vet är att idag ska allt fixas i en handvändning. En stor del av reklamen vi hör och ser och samhället vi lever i ger oss ofta helt felaktig information. Inte att det är ditt ansvar att ta reda på vad som verkligen är bra för dig. Företagen vill bara sälja sina produkter – inte få dig att må bra. "Ät Allbran och du får i dig fibrerna du behöver, ät Kellogs special K och du kommer snart i jeansen du hade när du var 18". Ingenstans i reklamen berättar de om allt socker eller olika E-tillsatser och andra kemiska tillsatser som så ofta förekommer! Reklamen om snabba dieter, pulver, piller som ska ge dig kroppen du vill ha, lätt som en plätt...

Men det är inte lätt som en plätt, vägen är lång. Men det är värt det, så värt det. Och då pratar jag inte bara om vikt och att jag idag kan köpa kläder i den vanliga avdelningen och inte behöver gå till avdelningen för de extra stora storlekarna. Utan hur jag mår - det är fantastiskt att må fantastiskt.

Idag njuter jag av livet på ett helt annat sätt. Mindfullness kanske någon skulle säga. Jag mår bra och tar då mig tid att njuta av de små sakerna i livet. Som att se änderna vid ån som samlar sig vid solfläcken för att fånga lite av den sista eftermiddagssolen. Känslan att springa på en skogsstig i ett stilla vårregn och känna kraften i benen när fötterna bär mig fram mellan stenar och rötter. Skogsdoften som blir efter regnet upphört och solen sakta visar sig igen. Hur snöflingorna som yr från träden glittrar som diamanter i kvällssolen. En eftermiddagsfika på jobbet när man skrattar så det gör ont i magen tillsammans med sina kollegor.

Livet är så fantastiskt – så våga leva fullt ut!

Han sover så gott!

2011-02-20T20:27:00.001+01:00

En tung suck, smackar lite lätt och och huvudet instucket under tassen. Han sover så gott! Människans bästa vän - hunden! Trött efter helgens aktiviteter. Alltid lika glad att hänga med mig vad jag än hittar på. Många kilometer har han följt mig, lika glad vare det sig det är löpskor, promenadkängor eller skidskorna jag har på mig. Men nu är han trött och sover tungt, drömmer lite ibland, kanske om att vara med matte i skidspåren – helst i nerförsbackarna när det går fort. Men nu ska vi båda snart sova – ny vecka väntar imorgon med nya utmaningar för både mig och min älskade hund.

Roade idag mig också med att fota lite. Gillar att fota i snön när solen skiner – ger helt klart lite extra effekter. Modeller för dagen var Malte, Bonzo och Frazze.

Schäfern Malte var först ut i snön. Ser lite ut som en bulldog här...

Snön är häftig att fota i!

Sen var det Bonzos tur – vad vore livet utan boll när man är en Schäfer.

Han såg just att matte också har en boll – kanske den är bättre?

Flatten Frazze. Sa någon till mig att om jag köpte en flat skulle den bli som Frazze skulle jag köpa den direkt. Vilken hund han är – helt fantastisk!

Ibland ser de lite kul ut.

Hundbilder!

2011-02-18T23:04:00.000+01:00

Vintern är här med all sin vita skönhet.
Landskapet ligger i vila i väntan på våren.
Våren är snart här – men glöm inte njuta av vår vackra vinter!

Fotade härliga Morra åt en kompis. Hon är lite galen ibland!

Full av liv och glädje.

Hör helt klart till en av Nisse favoritflickor!

Även knappt två kilo Chihuahua gillar att posera i snön!

En egensinnig liten dam – med mycket åsikter och höga tankar om sig själv.

Men sötare kan man nog inte vara!

Ett fantastiskt land

2011-02-17T22:57:00.000+01:00

Idag var jag på Nyköpings Campus och anmälde mig på en webbutbildning. Visst är det fantastiskt att man helt gratis kan utbilda sig i alla möjliga ämnen. Något som inte alltid är så självklart på vår runda jord. Böckerna hoppas jag kunna låna på biblioteket för att spara den kostnaden – och utbildningen är gratis! Jag kunde välja på 25, 50 eller 100 procent. Valde 50 procent då jag också har ett heltidsjobb att sköta. Men vill jag göra uppgifterna snabbare är det fritt fram, eller om jag får mycket på jobbet kan jag dra ner takten under en period. Snacka om fantastiska förutsättningar! Tycker jag detta funkar bra gissar jag att det kommer bli mer utbildningar. Är sugen på lite mer mediautbildning och så klar psykologi - är ju så intressant.

Ikväll har jag haft klickerkurs på klubben. Tycker det är kul att hålla kurser men också lite jobbigt. Vill så gärna att de ska vara nöjda när de går hem från kursen. Har fått lite förfrågningar om att hålla mer kurser. Får se om jag kommer göra det. Är lite sugen, det är kul och jag lär mig själv en hel del också på vägens gång. Och så är det alltid kul att träffa nya människor och deras hundar!

Ja, mycket kan man fylla livet med, bara man vill. Gäller väl bara att man ser till att fylla det med rätt saker – som berikar, utvecklar och får en att må bra. Känns faktiskt just nu som jag är lite på rätt spår, fyller det med mycket kul saker just nu. Man kan göra allt, bara man vill, sägs det. Så vi får väl se. Börjar med en webbutbildning, lite löplopp och en plan för Nisses träning så vi kanske kan göra ett bättre resultat i år, för det skulle inte vara tokigt alls (o;

Kalla mig inte expert!

2011-02-12T19:07:00.001+01:00

Ibland blir det inte som man tänkt sig. I det här fallet sa jag ja – men insåg sen att jag inte alls visste vad jag sagt jag till – för då hade jag sagt blankt nej!

För drygt en vecka sedan ringde en person från SVT till mig och undrade om jag ville delta i programmet "Huset fullt av hundar". Ett program som jag då inte hört något om alls. De behövde ett sökekipage som skulle filmas medan man körde sin hund. Detta skulle visas i 1 minut medans en speakerröst berättade vad personsök innebär.

– Kommer jag behöva prata i TV? undrade jag.
– Nej, inte alls, vi kommer lägga till speakerröst och du kommer bara synas i bild.

Ja, men varför inte tänkte jag. Kunde vara riktigt kul att se hur en inspelning går till. Nisse är van vid störning så han ska nog klara en inspelning. Samt tänkte jag för mig själv, kanonbra träning för oss båda. Så då hörde jag mig själv svara tjejen från SVT:

– Visst kan jag det!

Så i torsdag bar det av mot Bålsta. Självklart lyckades jag köra fel på vägen och bli lite sen. Så när vi kom 15 min sent, kom en kille och sa att vi kör igång direkt. Först filmar vi hunden och sen tar vi klippen där du berättar om personsök och hjälper familjen att göra några övningar med hundarna. Jag stirrade stort på den söta killen framför mig och svarade.

– Vad, ska jag prata i TV? Det har jag inte fått någon information om, för då hade jag aldrig sagt ja.

Stackars kille. Han blev helt tyst och tittade frågande.
– Du visste inte, å nej, men säg att du gör det! Sa han.

Så jag sa ja.

Inspelningen pågick hela förmiddagen. Delen där Nisse och jag filmades var kul. Nisse är en liten stjärna får jag säga. Det var en grupp människor som ökade respektive minskade i antal hela tiden. De stod aldrig där de skulle och kom ofta att stå så Nisse var tvungen att springa förbi dem på nära håll på sökslagen. Vid figuranten stod det vid flera tillfällen även två kamrer och kameramän. Men min lilla kelpie ägnade inte dem en tanke utan valde figgen – hur han nu än räknat ut vilka som ingick i hans lekstund. Men så duktig var han!

Sen kom familjen, en väldigt trevlig familj. Och sen var det inte lika kul längre. Jag hoppas att klippet blir kort och att de fokuserar mest på att ha med Claudia och familjen. Jag hade inte en aning om vad jag skulle säga och kände mig hur dum som helst. Ingen var lyckligare än jag när det var över.

Sen insåg jag att de tänker kalla mig "Expert på sök" i TV. Å, herregud tänkte jag. Sen började jag jaga efter samtliga som var inblandade i projektet. De har nu lovat att inte kalla mig expert utan något i stil med aktivt tävlingsekipage eller liknade. Vore ytterst pinsamt om det står att jag är expert. Jag menar, vem kan rakryggad kalla sig expert inom något inom hund? Inte jag i alla fall – det är en sak som är säkert. Det är en sak att göra bra tävlingsresultat och en annan att vara "expert", anser jag.

Det var kul att få se en inspelning och det var kul att se hur duktig Nisse var under väldigt annorlunda situationer. Min lilla pärla till hund. Att jag sen åkte på att prata i TV – usch vad jobbigt. Men förhoppningsvis är inslaget kort och ingen kommer se det. Allt brukar ju blåsa förbi efter en tid och då kan jag nog skratta åt det hela.

Programledaren Claudia. Jättegullig och trevlig tjej. Nisse blev nog lite småförtjust i henne tror jag.

Familjen som vill ha hund - en helt underbar familj måsta jag säga. Goa glada och hjärtliga! Under några veckor är det kennlar som har hundar som behöver nya hem som denna familj får låna några timmar varje dag och se vad de tycker om hundarna. Det var en Sheltie, en dvärgpinsher och två jack russel som var med. När de inte gör bland annat "sökövningar" i skogen med den här familjen åker de tillbaka till sina hem, respektive ett pensionat.

I have a dream!

2011-02-04T09:20:00.002+01:00

Alla har vi drömmar. Vi drömmer varje dag om allt från smått till stort, verkligt och overkligt. Vi dagdrömmer, kanske om att bli rockstjärna, få driva eget företag, träffa prinsen på den vita springaren, bli president eller kanske stålmannen. Ibland tror jag att en hel del av drömmarna skulle kunna bli verklighet om vi bara vågade sats – vågade tro på oss själva.

Jag drömmer också – en hel del. En del är rent dagdrömmeri, reser iväg i mitt huvud till ett helt annan plats till ett helt annat liv. Men sen finns där drömmarna som ligger på gränsen till att kunna bli verklighet. En dröm jag hade var att gå ner i vikt och bli smal, att ta bort 1/3 av min vikt, den drömmen blev verklighet, även om jag när jag drömde om det många gånger trodde att det inte var möjligt. Att jag, som den person jag är, inte skulle lyckas med ett sådan. Det är ju bara personer som har en enorm vilja och karaktär som klarar det – så gissa min förvåning när jag insåg att det gick... Kanske var det så att jag en dag vågade tro på mig själv.

Nu har jag en dröm igen – en sådan som ligger på gränsen – ska den förbli en dröm eller kanske bli verklighet? En dröm som är svår att nå – som nog kommer kosta blod, svett, mycket svett, träningsvärk och troligen även några tårar. Men jag tror att belöningen är värd det. Känslan när man står där i mål och har klarat det – att för en stund få vara mer än man någonsin trodde man skulle vara!

Kolla klippet

http://www.transalpine-run.com/alpen_cross_clips.htm

8 dagar i Alperna
9 platser
4 länder

Åtta steg, många toppar och klippiga stigar är mellan dig och din framgång. Upplev Alperna Experience - sida vid sida med ditt team partner i ett av de mest spektakulära löpartävlingar i världen. Du förväntar dig: hisnande landskap, en unik erfarenhet och den oförglömliga känsla - att vara en del av det!
GORE-TEX ® Transalpine-Run, sedan premiären 2005 som en av de största utmaningarna för berg och spårlöpare. Rutten är upp till 3000 meter höga bergspass och genom vackra dalar över de alpina åsar.. Rutten går från Oberstdorf till Latsch i Sydtyrolen och för första gången i Kleinwalsertal Montafon. GORE-TEX ® Transalpine-Run anses vara en av de vackraste och tuffaste löpgrenar och regelbundet fullbokad i flera år. Teamlöpare från mer än 25 nationer. Daglig stadier av cirka 40 kilometer och mer än 2500 meter ger de tävlande en dem en unik men tuff upplevelse i en av de mest spektakulära bergsområden i världen. Enligt preliminära beräkningar, bär det totala avståndet under 2011 cirka 260 miles långt och mer än 15.000 meters höjd.

Som sagt – jag har en dröm...

Fina får lite plats!

2011-01-30T13:47:00.000+01:00

Tog med mig kameran ut på promenaden. Målet var att få chihuahuan på bild – vilket inte alltid är så lätt. Hon är så liten och försvinner bort ur bild.

Här en liten bildserie på dockan min!

Min fina lilla chihauhua. I maj ska hon paras och förhoppningsvis går allt bra och det blir ett gäng söta valpar – längtar!

Söt som socker!

Att gå och lukta och leta efter mat är helt klart en favoritsysselsättning. Inte så uppskattat när jag vill ha roliga fartbilder på henne.

Även små hundar brakar igenom skaren ibland.

Ett år har hon bott hos mig nu (o:

Kelpien ville också vara med.

En nästan magisk kväll!

2011-01-28T21:54:00.004+01:00

Igår var det dags för den sjunde idrottsgalan i Nyköping, en gala som börjar bli en tradition här i Nyköping. Kvällen bjöd på stå upp-underhållning med Jan Bylund, sång med Jan Johansen, en mycket underhållande Chris Härenstam, pristagare och mycket mer.

Dessa kvällar är så roliga.Fötter värker efter timmars springande i alldeles för höga klackar, men vad gör det när man har så kul. Man är verkligen en mångsysslare som anställd på Succé, allt från prisutdelare på galor till grafiker på tidningen. Då det var mycket spring till backstage fick man vissa gånger ta bakvägen, vilken gick precis bakom scen. Var så väldigt, väldigt när att en gång rasa in på scen mellan drapperierna. Höga klackar och lite bråttom tillsammans med trånga utrymmen, sladdar och drapperier är inte alltid en så bra kombination för en klumpeduns som jag, kunde blivit mycket mycket pinsamt.

Men som tur var höll jag mig på fötterna och tillsammans med alla gäster, artister och inte allra min med mina kära kollegor hade jag en nästan magisk kväll – från början till slut!

Under kvällen fotade fotografen Gunta Podina åt oss. Och jag har fått lov att lägga ut hennes fina bilder här på bloggen, det tackar jag för!

Jan Johansen. Lärde lite mer om honom när vi satt och väntade bakom scen. Han har en chihuahua från Älmhult som heter Paco, vilken snart kommer pryda ett skivomslag. "Jag ska göra honom till rockstjärna", sa husse Johansen. Ja, se folk och deras hundar (o;

Mina tre modiga kollegor, Dala, Eva och Susanne sjöng "När vi gräver guld". Inte vackert - men väldigt underhållande! Tackar för att jag ännu inte behövt ställa upp på denna punkt på programmet som alltid finns med i någon pinsam form på våra idrottgalor.

Historiens störste (nu levande) ledare 90-årige Jan Granqvist. Och så jag i bakgrunden strax efter jag varit nära att rasa in på scen från fel håll... Men skorna är snygga (o;

Foto Helena Eriksson

Curre Lundmark, ena dagen i hockeyarenan, igår på scen, idag var han med oss och städade på Träffen och sopade och stod i, han är underbar! Chris – mannen som kan allt som sport och en perfekt person att ha med på en gala. Ett riktigt proffs. I bakgrunden Kristina och min fd kollega Tina som höll i många trådar och var en bidragande anledning till en lycka kväll!

Årets Idrottare den alltid lika ödmjuke Peter Öberg!

Historiens störste (nu levande) stjärna – Henke Nilsson – och en stjärna är han!

Och vinnarna är...
Årets lag: Nyköpings SS dam
Årets idrottare: Peter Öberg
Årets ungdomstränare: Magnus Thell
Årets ungdomslag: Bissarnas P96-lag
Årets målskytt: Fredrik Håkansson
Årets rookie: Anna Jonsson
Årets tränare/ledare: Henrik Björnfot
Årets prestation: Pontus Nordenberg
Årets eldsjäl: Caxton Njuki
Historiens störste (nu levande) ledare: Jan Granqvist
Historiens störste (nu levande) idrottare: Peter Öberg
Historiens (nu levande) stjärna: Henrik Nilsson

Löften

2011-01-09T00:23:00.000+01:00

Resan var lång idag, längre än det brukar kändes det som. Det var mörkt, regnigt, blaskigt, halt och desto närmare jag kom, desto dimmigare och regnigare blev det. Det var tungt att köra ut från Lottas härlig gård idag för att styra mot vardagen i Nyköping. Hörde någonstans att våra allra bästa minnen skapas när det är vardag - men, nja, det tvivlar jag nog lite på. Vistelsen har i alla fall varit helt underbar! Så nu antar jag att jag ska vara redo och utvilad för att ta tag i våren.

Jag hör till de som gör nyårslöften - eller rättare sagt saker jag vill genomföra eller förändra under kommande år. En "Att-göra-lista-kommande-år". Har lyckats infria en hel del av dem faktiskt. När slaget kom denna gång funderade jag lite på 2010. Man ska inte gnälla på att vissa år är sämre än andra – då min tro är att det blir lite vad man gör det till. Men för min del har 2010 varit lite upp och ner, med en del motgångar. Men min tro är att 2011 kommer bli ett fantastiskt år! Vet inte varför med det känns som om mycket avgörande kommer hända detta år. Får se om min känsla är rätt.

Men vad lovade jag mig själv detta år. Som vanligt på listan står att hålla fast vid och gärna öka på träningen, äta nyttig mat, lovade även att jag ska unna mig mer ekologisk mat, för naturen och för min skull. Planerna att att starta Lidingeloppet hamnar nog också under denna kategorin. Lite tankar på hundträningen gick också genom huvudet, där hamnade det mest på mer struktur och planering i träningen med Nisse. SM är i augusti och det vore kul att åka dit och känna sig riktigt redo!

Så 2011, får se vad du har att bjuda på!

Min vintervarg till hund.

Man kan lugnt säga att han roar sig kungligt i snön.

Nästan så han ser lite farlig ut ibland.

Två goa vänner!

Lottas Beaceron Mira, svårt att tro att hon ska fylla tolv snart!

Och så lilla Fina som är svår att fånga på bild, alltid påväg någonstans. Men här satt i alla fall i några sekunder, lagom tjurig för att jag sagt till henne att sitta kvar.

Undra om det är åt mig han räcker ut tunga...

Lilla Bailey – väntar på tomten!

Ann-Sofie, min brorsdotter.

Nu har tomten kommit och Bailey är helt slut och de fina lockarna mamma (min systerdotter Malin) hade fixat är bortrufsade.

Min andra brorsdotter Sofia, hon hade hittat några pennor och dekorerat sig lite.

Draghunden!

2010-12-25T15:37:00.001+01:00

Nisse och jag njuter av livet i Småland! Vill inte åka hem igen! Det var längesedan jag mådde såhär gott. Inte en tillstymmelse till stress och alla stressymptom börjar sakta försvinna. Helt underbart!

Idag lyxade Nisse och jag till det och var nästan 2 timmar i skidspåret. Kan lugnt säga att vi båda är möra i kroppen nu. Även om Nisse inte drar hela tiden utan får gå vid kanten lös en hel del så är det ändå rätt tungt för honom att gå i skoterspåret. Filmade lite en kort sträcka när han dra mig. I början av filmen springer han i språret, men han gillar inte det så efter ett tag lägger han sig bredvid, antar att det blir ojämt eller något att springa i spåren.

http://www.youtube.com/watch?v=u5ub54oizMQ

En dag om året

2010-12-24T23:09:00.000+01:00

Min mamma har alltid en mängd olika dikter uppsatta på dörren på en av toadörrarna så man har lite att läsa under tiden.

Det här är min favoritdikt.

En dag om året ...

En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.

Stig Dagerman

Ett sagoland

2010-12-22T21:45:00.001+01:00

Man kan ta smålänningen ur Småland - men inte Småland ur smålänningen.

Såg den texten på en servitris för många år sedan. Tror det ligger en del i det faktiskt.

Jag är nu hos Lotta i Gasslanda sedan några dagar tillbaka. Jag mockar och pysslar i stallet, umgås med vänner, åker skidor, tränar på Hälsostudion, julbakar, lagar mat, går promenader, ligger i jacuzzin och allmänt slappar och har det helt underbart!

Det är väldigt kallt här just nu, det har varit minus 24. Men så vackert att det nästan gör ont. Tittar och tittar på detta sagolandskap som nästan helt går i vitt, rosa, blått och som gnistrar i solen och även i månens sken. Önskar jag kunde stoppa ner lite av det vackra i liten låda och ta fram då och då bara för att kunna få njuta lite av skönheten.

Nisse och jag trotsade kylan idag och gav oss ut på skidor i Brittatorps skidspår, minus 19 grader, men det gick fint ändå. Tror kelpien njöt lika mycket som jag av våra timmes tur i vinterland.

På eftermiddagen lekte Nisse med en boll i snön. Att det kan var så kul med en boll med snöre...

Nisse i full fart att fånga bollen i farten.

Han roar sig kungligt i snön!

Lyckan är en boll och lite snö...

Min goa vinterhund!

Klockan är runt tre på eftermiddagen och solen börjar gå ner. Jag tyckte hästarna borde komma in och värma sig. Men icke, de ville hellre vara ute i kylan.

Gamla Märtas åsikt för dagen...

Vackra Lotus, barnbarn till Märta. Till och med vackrare än sin mormor i unga dagar. En helt underbar häst, både till temperament och utseende.

Och lik sin mormor i vissa avseenden...

Daphne, mamma till Lotus. Hon passar fint in i vinterlandskapet.

Lokal konstnär ställer ut

2010-12-14T08:39:00.003+01:00

Emir Selimi – en lokal konstnär kommer att ställa ut i matbutiken Tempo i Nyköping. Utställningen pågår fram till den 22 december. Tanken är att "om du inte kommer till konsten kommer konsten till dig". Och vilka härliga målningar han gör. Kolla gärna in hans hemsida! Kanske ett julklappstips!

Mer idrottsgala

2010-12-06T10:31:00.003+01:00

Idag kom fotografen Gunta förbi med bilder som hon tog på idrottsgalan. Så här kommer ett gäng bilder på mina kära kollegor som var med denna kväll!

Mysigaste Anders Tegner med Dalas vackra fru Anette.
Till höger vår praktikant Hilda!

Jag med kvällens hunk! Vi sålde lotter där man kunde vinna en karikatyr signerad av Martin.

Curre Lundmark säljer ockå lotter. Här i sällskap med Dala och Eva.

Josefin, Eva och Anders. Ibland undrar man vad Eva gör...

Genomgång innan allt drar igång. Eva och och Mia insturerar vad som gäller för kvällen.

Mer genomgång!

Goa härliga Eva och jag.

Anders Tegner iklädd sin rosa frottéfrack, trumpetade när folk kom.

Bakom kulisserna. Anders, Martin Lidberg och Jan Johansen.

Vilken härlig kväll vi hade!
Nu får man se fram emot Nyköpings Idrottsgala – den 27 januari.

En idrottsgala!

2010-12-03T14:46:00.003+01:00

Så var det dags för Västerås Idrottsgala! Det är andra gången som Dala och Curre Lundmark höll i galan och allt runt omkring. Ser det verkligen som en förmån på jobbet att få vara med på allt som Dala hittar på, det är verkligen omväxlande från mitt vardagliga jobb.

Och jag gillar att få sätta på mig min dyra, fina klänning och de glittriga smyckerna. Jag tycker det är kul att få lära känna Curre Lundmark och Pelle Mårts, att få hälsa på Jan Johansen, springa runt och sälja lotter tillsammans med Martin Lidberg och att få hjälp av Nanne Grönwall med den svåra knappen på min klänning när det är dags att byta den mot Jeans och tröja. Får väl erkänna för mig själv att jag tycker det är kul med kändisar ibland, att faktiskt träffa dem och få en annan bild än bara den på TV.

När kvällen led mot sitt slut stod jag lite i utkanten medans Nanne gjorde sitt sista uppträdande. Lika fullt av energi som alla hennes uppträdande – härlig människa – och som jag lärde mig under kvällen – mycket trevlig också!

Satt och till fullo uppskattade på vad livet bjöd på för tillfället. En härlig kväll gick mot sitt slut och jag bara njöt av att få vara just där jag var just då medans Nanne sjöng en gammal go låt:

Lite bilder från galan.

Thomas Järvheden – alltid lika rolig. Gud vad jag skrattade!

2Enjoy, Tina och Kristin gjorde ett kanonjobb på gala!

Curre Lundmark och Chris Härenstam. Undrade under kvällens gång hur en männinska (Chris) kan kunna så mycket om sport. Han kan verkligen allt, alla mål, namn, datum, divisioner, händelser, ja allt du kan tänka dig. Fantastisk konferencier för en idrottsgala.

Och så kvällens hunk! Martin Lidberg. Skulle vara kul att delta på något av hans träningcampus någon gång!

En översikt. På scen, Martin, Pelle Mårts och Curre.

Han vet vart han ska titta för att fastna på bild. Jan Johansen, han sjunger verkligen bra! Hälsar alltid på ens om han känt en hela livet – fast misstänker att han inte har en aning om vem man är. Men trevligt ialla fall!

Och sen kom han – chefen! Tillsammans med Östen från Västerås och en snubbe jag inte kände till. Sjungande hellre än bra. Men ja vad säger man. Man måste bara älska Dala – underbar person!

Jan Johansen igen!

Min favorit under kvällen.

Kanonuppträdanden av en liten energisk människa men en stor röst!

Synas i mörkret

2010-11-25T08:32:00.000+01:00

En ny reflexväst har kommit – en som även blinkar!

Klicka här om du vill få chansen att vinna en!

Kanske chihuahuavalpar till nästa år!

2010-11-24T16:12:00.001+01:00

För en liten tid sedan var jag i Växjö och ställde ut Fina. Vi fick en slät etta med god kritik. Stod ungefär såhär: "Mycket glad och trevlig tik med bra rörelser. Bra uttryck och vackert huvud. Något lång i ryggen. Bra vinklar. Något tunn i pälsen." Hon är lite stor och lite lång i ryggen – fördelar när man ska avla på en så liten hund. Så jag är nöjd och belåten. Hon uppför sig också mycket fint i ringen. Pigg och glad hela tiden.

Hon lyckades också på vår lilla Växjötur att bryta av en sporren på frambenet. Slutade med att vi fick åka till veterinären och dra bort den helt.

Småhundar i mina ögon är lite speciella. Har en enorm envishet inbyggd med mycket egna idéer, både på gott och på ont. Men får säga att hon är kul att ha kring sig lilla Fina, även om jag ibland blir tokig på henne. Det är numera full fart och hon hade i morse fullt race i snöyran. Verkade tycka det var kanonkul att hon slirade på isen under snön. Ja jisses vad jag skrattade åt henne när hon lekte "Bambi på hal is".

Snart hoppas jag att hon börja löpa så jag kan para henne. Hoppas på en jättefin och trevlig hane som finns i norra Stockholm. Tror det kan bli en kanonfin kull – lite sugen på att behålla en själv...

Fina ute på rastning med en plasthandske virad runt bandaget vid den borttagna klon.

Hon tyckte det var jättetrist när hon bara fick kortrastas. Inte någon hund som föredrar att vara inne och lata sig.

En annan person...

2010-11-20T20:58:00.004+01:00

Look, if you had one shot
or one opportunity
to seize everything you ever wanted.
One moment.
Would you capture it...
or just let it slip?

Låtarna på iPod:en fastnar. Man lyssnar en stund sen flyter tankarna runt i huvudet igen. Slutet på låten närmar sig och jag fastnar i låten igen. Funderar på om jag orkar genomföra målet jag satt upp för dagen och följer sen med i texten igen. Låten går mot sitt slut och Eminem sjunger sista meningen...
You can do anything you set your mind to...

...å jag sprang vidare och lät tankarna susa genom huvudet i den ordning som de dök upp. Allt från "vem är jag" till "vad gott det ska bli med blodpudding ikväll". Men främst var ämnet i mitt huvud idag – folk, personer, vänner, relationer av olika slag.

Var i Växjö för en tid sedan och träffade mina "gamla" vänner som jag saknar så. Träffade bland annat Sazza jag inte sett på länge. Tänkte när jag satt hemma hos henne och drack kaffe, att jisses vad jag saknar att ha henne i mitt liv. Men flyttar jag till Växjö – ja, då missar jag flera härliga personer som finns i Nyköping.

Vissa människor man möter känner man direkt att den här människan skulle jag verkligen vilja ha i mitt liv – vilken härlig personlighet. Då och då dyker det upp någon person som gör en så lycklig för att nästa dag kunna göra en så ledsen. Men det är intressant hur påverkad man kan bli av en annan person...

Får några månader sedan lärde jag känna en underbar person som verkligen förgyllde mitt liv. En som bland annat är en av anledningarna till att jag idag klarade springa i 2 timmar i sträck. Ibland krävs det bara rätt person säger rätt saker för att man ska våga prova att ta ett steg till. Våga tro att man kanske, kanske klarar mer än man tror – och faktiskt ta steget att prova.

Var lite förvånad över mig själv idag när jag sprang. Främst att jag orkade och att jag inte blev tröttare än jag blev. Visst när jag svängde av hemåt och hade cirka 1 km kvar blev jag riktigt trött. Bara vetskapen av att jag bara hade 1 km kvar till bilen gjorde mig tvärtrött på 3 sekunder. Men kanske jag vågar sätta nästa mål – att klara av ett maraton – utan att gå halva...

När jag sprang för mig själv i skogen funderade jag även på mig själv. Hur folk uppfattar mig och tycker om mig. Min kollega sa till mig i fredags att jag är så mycket roligare och trevligare att jobba med nu när jag gått ner i vikt. Att jag är mycket gladare nu. Och ja, det stämmer nog till viss del. Nu när jag springer på motgångar tar jag nog de på ett bättre sätt samt att jag har mer ork. Även om jobbet just nu sliter hårt på mig och gör mig stressad och tjurig. Men han har nog lite rätt, på gott och på ont så har jag nog till viss del blivit lite av en annan person...

Ha det ljuvligt!

Otroligt

2010-11-19T09:19:00.001+01:00

Mycket skitmail får man som skickas runt. Men ibland kommer det ett guldkorn. Här kommer ett som jag fick idag med två små bildberättelser i.

Polar bear – jag kommer i fred...
Norbert Rosings otroliga bilder av en vild isbjörn som kom över isen till ett gäng uppbundna slädhundar i vildmarken i Kanadas Hudson Bay. Han var helt säker på att han skulle förlora sina hundar när den stora isbjörnen kom gående mot dem.

Det är svårt att tro – isbjörnen vill bara krama någon och få lite sällskap.

Isbjörnen återvände varje kväll denna vecka för att leka med hundarna.

Över 40 grader varmt i Australien
Så varmt så att Koalorna frågade människorna efter vatten!

En Koala gick till ett hus för att unkomma värmen och få lite skugga. Här är vad som hände när ägaren gav honom vatten att dricka.

"Tills man har älskat ett djur – förblir en del av din själ unawakened."

Höstrusk

2010-11-18T10:10:00.000+01:00

Var hos Fias Kraft och hälsa igår för att göra en liten test. Tycker det går sakta nu mot mitt mål. Men jag ska väl vara glad att det går framåt. Ytterligare 3 cm bort runt midjan och 2 kilo mindre fett på kroppen. Jag hade över 33 procent fett i kroppen när jag började hos henne och idag har jag 23 procent. Så visst har det hänt mycket och jag mår så mycket bättre i kropp och själ.

Alla vill ju undvika att bli sjuka nu när det är kallt och ruggigt ute. Och faktum är att om du motionerar och äter rätt så håller du dig friskare. Du ger kroppen en bättre chans att stå emot alla baskeluster som cirkulerar just nu.

Här lite tips:
1. Yoghurt gör livet surt för onda bakterier. När du äter yoghurt med proboiotiska bakterier hindrar du virus att bita sig fast tarmarna. Så ät syrade mjölkprodukter med levande aktiva bakteriekulturer.

2. Imunförsvaret älskar kostfibrer. Vissa kostfibrer fungerar som prebiotika, och andra är bra för din matsmältning. När de goda bakterierna trivs med god näring hjälper de till att starka tarmväggen. Ät lök, äpplen purjolök, havre, quinoa, korn, morötter, färsk frukt och baljväxter.

3. D-vitaminer kickstartar och speedar upp mördarcellerna – vilka gör sig redo att bekämpa även det envisaste virus. Ät fet fisk!

4. Ris och pasta försvagar din tarmflora och så klart socker! Ät mindre kolhydrater och tänk på vilka kolhydrater du äter.

5. Ät C-vitaminerna innan du blir sjuk. När väl förkylningen kommit är det för sent.

6. Motion, motion och åter motion. Tränar du stärker du din kropp och du mår fysiskt och psykiskt bättre.

Ta hand om dig!

Om en ko...

2010-11-12T08:50:00.002+01:00

Faktauppsats om ko, skrivet av en mellanstadieelev
Historian om Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan – Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas
mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!

Världens största ko.

När jag lämnade Småland

2010-11-07T17:16:00.007+01:00

Nu är det cirka 7 år sedan jag flyttade ifrån Växjö. När jag bestämde mig för att flytta var det för att jag egentligen sökte något mer i livet – vad visste jag inte då. Men trodde att en flytt från Växjö skulle vara svaret. Det är lätt att "romantisera" en flytt till en annan stad. Jag tänkte bara på hur kul och spännande det skulle bli. Det jag inte tänkte på var hur mycket mina vänner betydde för mig och hur många härliga vänner jag hade i Växjö. När det kom till vänner var jag stormrik!

Livet i Södertälje var allt annat än spännande och roligt. Ett jobb jag hatade, hundarna hade det dåligt på dagarna, bodde i en liten etta i centrala Södertälje med en tvåfilig väg utanför fönstret, en sambo som jobbade jämt – och helt utan mina goa vänner. Lördagsförmiddagarna var min räddning. Sök med ett av gängen i Botkyrka och lite socialt umgänge. När jag sen flyttade till Nyköping blev det sakta bättre. Kul jobb med härliga arbetskamrater hjälpte till samt att jag lärde känna trevligt hundfolk att träna hund med i och utanför Nyköping.

Men ofta känner jag att det är ett tomt hål i mig och återigen känns det som jag söker något mer i mitt liv. Men den här gången vet jag vad det är. När jag i förmiddags sa farväl till Lotta och styrde bilen mot Nyköping kände jag den kalla tomheten komma krypande igen.

Det var ett svårt val att välja att flytta från tryggheten jag hade i Växjö – och i mitt fall blev ett svårt val att leva med. Saknar mina vänner samtidigt som jag idag byggt upp ett liv här i Nyköping. Älskar folket jag tränar hund med och vet att det kommer jag inte finna i Växjö. Mitt jobb tar bitvis knäcken på mig, men jag älskar det. Brinner för tidningen och mina kära kollegor samt fördelen att få ha hundarna med sig på jobbet. Har också ett jobb som är väldigt fritt även om jag bitvis lägger enormt många timmar. Svårt att hitta en sådant jobb någon annanstans. Och så är vädret i Nyköping mycket bättre än i Växjö – det regnar väldigt mycket där! Så kort och gott så vill jag vill ha lite från Nyköping och lite från Växjö – men man kan inte både äta kakan och ha den kvar – eller hur. En sierska sa till mig en gång att valet att flytta till Nyköping har varit förutbestämt. Att jag kan sluta grubbla på hur mitt liv skulle sett ut om jag valt att stanna – för det valet har jag aldrig haft. Hon sa också att jag kommer bli kvar i Nyköping – får se om hon såg rätt i sina kort.

Så jag kan idag i alla fall konstatera – att dagen då jag lämnade Småland hade jag inte en aning om vad jag gav mig in på.

Huset jag skulle vilja bo i! Men en totalrenovering behövs då det inte bott någon i det här huset på säkert 30 år. Men läget kunde inte vara bättre tycker jag. Hunden på bilden är beauceronen Mira, snart 12 år som följde med mig på löprundan för att jag inte skulle springa vilse. Starkt gjort av gammal hund då jag sprang över en timme,
med en kort paus för att fota huset.

Utsikt från tomten på huset. Vid pilen ligger goa Lottas hus.
Så som sagt – läget är perfekt!

Det perfekta sättet att vakna

2010-10-28T13:49:00.002+02:00

En sådan här skulle jag väldigt gärna vilja ha!

Magisk morgon!

2010-10-26T10:30:00.000+02:00

När klockan ringer på morgonen undrar jag för mig själv en stund om jag verkligen är normal och kanske borde somna om – och vem gör inte det kl 05.00 på morgonen när det bäcksvart utanför fönstret. Men sen stiger jag upp. Idag var det löpning som stod på schemat. Efter en titt ut genom fönstret och på termometern så blev det Crafts stormpants, en fodrad löparjacka och mössa – kylan är här.

På morgonen är det nästan bara jag ute. Känns som om världen sover och endast jag och hundarna är vakna. Allt är helt stilla i skogen. Att springa på de upplysta stigarna är fantastiskt vackert och idag gnistrade det lite i frosten och i den blöta marken.

Vid ett ställe kan jag välja att följa lamporna eller styra in där det inte finns några lampor. Stod där en stund och funderade och kika sen på månen – tänkte att den hjälper mig och styrde i på den mörka stigen. För en stund stängde jag av iPod:en för att kunna lyssna på tystnaden och ljudet av mina steg mot de frusna löven. Månens sken glittrade i ån och lös genom träden så det blev långa skuggor. Genom denna nästan helt svartvita värld sprang jag och kände mig helt förundrad över hur fantastisk en tidig morgon kan vara!

En eloge till min Chihuahua

2010-10-21T08:59:00.000+02:00

I januari i år flyttade lilla söta Fina hem till mig. Det är ju alltid en omställning att flytta till nytt hem och denna lilla varelse kom till ett väldigt aktivt hem. Många gånger har hon försökt slippa undan, sett sur ut, påstått att hon borde ligga på en sidenkudde och äta pralinkuddar. Hon har dragit hem och sen undrat när jag kommer varför jag verkar sur...

Men häromdagen slog det mig – allt har vänt. Hon är numera den som är först ut genom dörren, oavsett väder. Visst regnar det tippar hon en liten stund tills hon blivit blöt, sen är det fullt race igen. Häromdagen var vi ute och sprang en långrunda på mestadels stigar. Och det var riktigt lerigt bitvis – där hade chihuahuan sitt eget "mudrace" i full fart så vatten och lera skvätte runt henne! Igår när vi cyklade till jobbet trampade jag lite sakta av hänsyn till att hon är liten och har korta ben. Hör då en snatter av tassar bredvid mig – och så blev man omsprungen av en liten Chihuahua som uppenbarligen tyckte att jag cyklade för sakta.

Visst har det sina baksidor att hon fått så bra kondition och vant sig vid en hög aktivitet – hon kräver att hon får det varje dag. Men gärna för mig. Det är underhållande att se denna lilla varelse med så mycket energi som aldrig verkar ta slut. Så en stor eloge till min lilla Chihuahua som gladeligen hänger med mig i på alla rundor i alla väder!

Brukshunden vs Hundsport

2010-10-13T08:57:00.000+02:00

Underbart inlägg på en annan blogg. Kunde inte beskrivit det bättre själv.

Gå in och läs här.

Underbar dag!

2010-10-09T19:21:00.001+02:00

En underbar går mot sitt slut!

8.45 möttes vårt härlig sökgäng för en förmiddag i skogen!

Nisse gick som en klocka. Mycket funderingar över träning vs tävling. Verkar som om han räknat ut när det tävling och när det är träning. Det är som att ha två olika hundar. Ska försöka lägga upp en plan och det är väl först på SM som jag vet om jag lyckats så lång, då jag inte kommer tävla några söktävlingar innan dess. Men det ska bli spännande att se om jag lyckas lösa det här problemet och samtidigt också få hans markeringar att fungera som de ska.

Vad vore väl hundträning om vi inte fick problem att lösa!

Efter söket åkte vi till klubben för att fika och prata igenom hundarna. Tycker det är så kul i gruppen vi är nu för taket är högt och mycket tankar och funderingar runt hur våra hundar går. Det är så kul och givande att få träna med så engagerade, duktiga och trevliga människor. Jag passade på idag att bjuda på fika eftersom mina två tävlingar gett Nisse och mig två kanonresultat och därav också kval till SM. Till min stora förvåning lyckades jag med både After eight-kladdkakan och med ananaspajen. Så för er som önskade kommer här recepten. Och kan jag lyckas med de här recepten – då kan alla lyckas!

Mintchokladtårta
Ingredienser
200 g mörk choklad
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
200 g smör
3 dl vetemjöl

Chokladglasyr
25 g smör
1 dl vispgrädde
20 plattor after eight

Sätt ugnen på 175°C
Smörj en form
Bryt chokladen och smält med smöret på svag värme, rör om då och då
Vispa ägg och socker poröst och rör ner mjölet. Tillsätt chokladblandingen och rör till en jämn smet. Häll i smeten i formen och grädda i den nedre delen av ugnen i ca 20 min.

Låt kakan svalna

Blanda matfett, grädde och after eight till chokladglasyren. Smält på svag värme under omrörning. Låt blandningen svalna och bli tjockflytande.

Bred glasyren över kakan och låt den stelna i kylskåp

Ananaspaj
Ingredienser
150 g smör
3 dl mjöl
2 dl socker
1 tsk bakpulver

Ananassmet
150 g krossad annanas
2 dl creme fraiche
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 st ägg

Blanda alla ingredienser till pajdegen. Tryck ut den i en form och grädda i 10 min i 200 grader.

Blanda till smeten. Ananasen ska vara utan spad. Ha i creme fraichen sist.

Häll smeten på pajskalet och grädda i 10–15 min.

Han är bäst!!

2010-10-07T11:15:00.000+02:00

I helgen var jag och tävlade i Gnesta. Var i Katrineholm för två veckor sedan och fick ihop 624p, så visst funderade jag lite att det skulle vara gott att få ett bra resultat till så man redan nu är klar för SM.

På söket var han lite seg, men vi fick 9.25. Lydnaden tyckte jag var svår då det blåste kraftigt och jag har väl lite manliga gener – har svårt att göra två saker samtidigt, både gå med hunden och lyssna extra noga blev knepigt. Men jag var nöjd när jag gick av plan. Nisse hade hållt ihop bra kändes det som.

Uppletet gjorde han kanonbra – 10!

Sen blev det lång väntan innan vi fick våra resultat. Många gånger räknade jag och funderade på vad jag kan ha fått på lydnaden. Skulle jag få ihop 580 skulle det ge ett snitt på strax över 600, vilket borde ge en biljett till SM.

Lilla Nisse hade klarat sig fint på lydnaden, snitt 278,25 vilket gav oss totalt 606,5 – och därmed kvalad till SM2011 – helt otroligt!!

Nisse fick ett stort märgben när han kom hem och i hans åsikt alldeles för många pussar och kramar. Men han är ju bara bäst min lilla hund!!

Sidan han var förlamad på är nu överkompenserad och extra "stram", men han fungerar nu normalt och verkar fått en stor del av synen och hörseln på den sidan. Nu är han frisk igen och visat igen vilken pärla han är – två tävlingar på två veckor och redan klar för SM! Bättre hund kan man inte önska sig.

Den bästa helgen på hösten!

2010-10-07T11:05:00.000+02:00

Så har man varit i Kloten och tränat hund! Denna gång blev det även en hel del svampplockande undertiden vi tränade. Har aldrig sett så mycket svamp! Som vanligt hade vi ialla fall underbart trevlig. Man vill inte att helgen ska ha sitt slut. Men nu träffas vi redan onsdag em/kväll så då får vi en heldag till. Ja, bättre kan man nog inte ha det i livet (o:

Hubbe med husse Curre – gruppens charmigaste par!

Qurre (döpt efter Curre på bilden ovan) nykomling i gänget. Ung och härlig förmåga som med matte Anna säkert kommer ha en lysande karriär!

Den andra "Mallen". Lilla goa Gun. Hon och matte Maria har något av det finaste framåtsändande jag sett. Inte farligt avundsjuk alls...

På bild fr v: Ewa med nya WK Rio, Maria, Petra och Anna med Qurre. "Gubbarna" hade gett sig av mot stugan och värmen medans vi tränade lydnad.

Ytterligare en liten ny stjärna i gänget. Lilla Rio (även kallad Runar...). Så charmig och redan så duktig!

Ibland ser han lite ut som en fladdermus!

Petra! Hon sprang så gärna bort till Ewas bil för att hämta de goa kakorna. Vad gör man inte för lite godsaker!

Bäverbo – vilken vi även använde att placera figgar på.

Uppletande på gång. Curre och Anders i bild.

Nisses svarta broder Trix.

Härliga, härliga Hubbe!

Min fantastiska Nisse!

2010-09-21T09:12:00.000+02:00

I söndags bar det av mot Katrineholm och söktävling. Har mina bekymmer med att han inte alltid tag rullen så jag hade inte så höga planer för dagen. Spenderade vänttiden med att bland annat prata labrador med Lennart. Jag är lite sugen på att köpa en jaktlabbe som nästa hund.

Banan var riktigt trevlig. Och till min lycka (vilket nog ibland hördes) markerade lilla kelpien gubbe efter gubbe i skogen. Så när jag passerat 200-skylten insåg jag att alla figgar var inne och att han gått bra. Fick lite hjärnsläpp på slutet och skickade väldigt tätt – det läskiga är att jag tyckte jag skickade glest. Säger väl en del om min skogskänsla. Men gick därifrån med betyg 9.75.

Uppletrutan var i min och Nisse smak. Rätt så öppen och vinden var lagom. Han har blivit mycket bättre på uppletande bara de sista halvåret. Jobbar mer systematiskt och söker själv av på en kanonbra sätt – betyg 10!

Undrar om han kommer hålla ihop tänkte jag när jag gick in på lydnaden. Konditionen är inte 100% och han är en lågtempererad hund och jag körde honom hårt på söket, så han var rätt trött. Det märktes lite på fria följet där han var lite okoncentrerad och inte riktigt med. Även på krypet som han tycker är tungt när han är trött och på inkallningen där han tappar trycket lite. Men det är till en klar fördel i framåtsändandet där jag fick 9-10!!

Vi slutade på otroliga 624!! Känns lite ofattbart faktiskt att jag och min lilla Kelpie kan ha ett sådant flyt att vi gör så höga poäng.

Nisse fick ett stort, stort tuggben som belöning. Tror själv att han var rätt nöjd med sig själv.

Min härlig hund!

Bilden är några år gammal – inte trodde jag då att vi skulle kunna göra så fina resultat. Men han är en lite stjärna – brås kanske lite på far hans – Jim har varit en fantastisk hund i unga dar. Hans högsta poäng var 638,5 om jag minns rätt.

En regning filminspelning!

2010-09-18T19:20:00.000+02:00

Nu var det en tid sedan Maria Hagströms bok "Från valp till stjärna kom ut". Idag började filminspelningen för tillhörande DVD vid Taxinge slott. Jag var där för att jag hoppades få lite bra bilder till kommande bok – men tyvärr slog vädrets makter ut mig som fotograf. Men fick lite bilder på dagens event i alla fall. Trots vädret var det en härlig dag med duktiga hundförare. Jag var extra sugen på att få träffa lilla Bobby som jag fött upp och inte träffat på länge!

Lilla Bobby som var där med matte Sara. Han är så lik sin far!

Kan det bli gulligare. Ingen kunde vara gladare än jag att han fått en så underbart bra hem!

Matte Sara med sin lilla stjärna!

Många duktiga ekipage var där.

Totalt tre kamrer var igång samtidigt för att få olika vinklar. En väldigt högt upp!

Så här såg det ut idag.

Tyvärr kom regnet och det rejält bitvis. Tur det finns paraplyer.

Välbehövlig fika-paus.

Det trallar på...

2010-09-16T14:45:00.000+02:00

Inte så mycket händer egentligen just nu. Jag jobbar, tränar mig, tränar hunden, läser en bok eller två.

Träningen har jag kommit igång med igen, så skönt. Konstant träningsvärk lär man sig leva med. Hoppas så att jag håller mig frisk nu och orkar hållar fast så jag kan nå de mål jag satt upp för mig själv. Det är väl bara att bestämma sig och sen ligga i – ingen annan gör det ju åt en!

Fina verkar numera uppskatta våra joggingrundor lite mer. Hon hänger på bättre och springer ofta före mig och får "knäpp-ryck" när vi springer förbi klippta stora gräsytor och springer som en tok runt, runt. Hon har varit hos mig 8 månader nu och det är stor skillnad på henne. Hon är betydligt mer positiv till allt vi pysslar med och har blivit riktigt vältränad nu både muskulärt och konditionsmässigt. Och visst är det väl inte så lätt att komma från ett stillsamt liv, med korta promenader, till livet med mig. Joggingturer, ibland långa, promenader, cykling, spår, svampplockning och allt annat hon får hänga med på. Men nu verkar hon fått den kondition som krävs och hon hänger på med en glad min. Det enda som sänker henne är när det regnar – men när hon väl blivit blöt struntar hon oftast även i det. Skön liten hund!

Nu är hon partella-kollad och allt var som det skull så nu ska hon paras i vinter med en hane på Ekorrens Kennel, lilla läckra chokladbruna Mio från Finland. Ska bli så spännande! Med hennes linjer finns det stor chans att det blir chokladfärgade – och det vill jag ha!

Tänk att ha såhär söta små hemma igen!

Träning vs Tävling

2010-09-05T10:21:00.000+02:00

På de senaste tävlingarna har markeringarna strulat mer eller mindre – men inte på träning. Ofta får man problem på tävling när hunden lärt sig räkna ut när det är träning och när det tävling. Tävling = inga belöningar hos figuranterna = mindre motiverad att jobba.

Men Nisse jobbar på men markerar inte som han ska när det är tävling. Var igår i Botkyrka och tränade. Bad att få köra först för att få det mer tävlingslikt. Jag var inte med och vallade, gick inte upp till rutan innan utan satt vid bilen. Hade okänd figg, ingen i det gänget tränar vi så ofta med att Nisse borde koppla dem till träning. Och sen körde vi tävlingslikt och han gick som en klocka.

Så vad är det som skiljer som gör honom osäker på tävling. Vad är det jag har missat? Hoppas kunna åka till Västerås nästa helg och göra om samma sak för att försöka "lura" honom. Ev tävling i Surahammar helgen efter – så får vi väl se hur det går då...

Tur är väl att man har något att grubbla över. Man lite trött, som min härliga träningskamrat Ewa sa – även hon har ett liknande problem – och hennes hund går verkligen helt underbart fint – om han markerade som han skulle...

Vi tog oss igenom...

2010-08-29T17:11:00.004+02:00

Hemma från Bruks SM 2010 som hölls i Edsbyn. Ja aldrig kunde jag föreställa mig hur det skulle kännas att delta i ett SM. Jag har varit allt från lätt hysteriskt nervös till riktigt lugn. Mitt mål var att vi skulle få delta båda dagarna – och det fick vi. Mycket tid har jag lagt på att älta det som inte gick bra. Men nu dygnet efter börjar jag kunna njuta lite av det som faktiskt funkade bra – och att vi faktiskt genomförde båda dagarna. Det var fem hundar som bröt på söket – och vi var inte en av dem. Nina hade min kamera och fotade lite innan och under söket. Tills Anders misstänkte att Nisse stördes av kamerasnattret från Nina och pressfotograferna – och snällt nog sa till att ingen fick fota mig mer, det tackar jag för. Men jag är ändå lite glad att ha några bilder som minne!

Samling på Jävsö BK kl 07.00. Stackars Gitt i bakgrunden körde rejält fel på morgonen. Ingen bra start på ett SM.

Grupp A – gänget som börjar i skogen på morgonen. Samling innan det är dags för platsliggning.

Uppställning.

Momentet platsliggning börjar – och därmed även mitt första SM, oj oj.

Tävlingsledaren informerar om var starten på sökbanan är. Nisse kändes taggad och jag kände mig lugnare än vad jag trodde. Tror Ninas sällskap, medans vi väntade på min tur, hade lugnat ner mig lite.

Stunden jag tänkt på så mycket – starten på på en SM-bana.

Tyvärr har jag lyckats få Nisse att vara osäker i sina markeringar. Redan vid första gubben var han ute länge och kom tillbaka utan rulle. När jag såg honom komma utan rulle gick många tankar i huvudet. En tanke var att jag skulle göra påvis även om han inte hade rulle, jag visste ju att han varit hos figgen. Kunde ju bara sagt att jag såg att han spottade rullen. Funderar lite på hur fortsättningen sett ut om jag gjort så. Det hade gett Nisse en positiv känsla – vilken är så viktig för min lilla hund. Men istället skickade jag på andra sidan (som man ska om de kommer utan rulle...) och där fick jag ett stop.

Slut på söket och självklart lite besviken. Två figgar och något stopp och några grunda slag ger inget bra resultat. Och jag som vet hur fantastisk min lilla Kelpie kan gå om allt funkar som det ska. Men jag hade ialla fall lyckats hålla mig lugn och därav lyckats få oss att klara oss så pass att vi fick gå vidare i tävlingen.

Efter söket åkte jag tillbaka till vandrarhemmet och låg och läste närmare två timmar medans Nisse sov som en stock. Han har ingen bra kondition på grund av att han varit sjuk, så jag ville ge honom en chans att ladda om inför uppletet. Och det gjorde han verkligen – vi gjorde ett av vårt bästa upplet någonsin. Jag fick neddrag för jag var lite för glad... men det tar jag så gärna (o: Det hade visat sig vara en svår ruta och då brukar Nisse få problem, men han glänste och plockade in föremålen snabbt och effektivt – var mycket imponerad av min hund!

På lördagen var det lydnad för mig redan kl 07.45. Kände mig lugn ända tills jag klev in på planen och kände hur jag "tappade" Nisse. Hans fokus vändes mot omgivningen och alla lukter som var på plan. Tog någon minut in i fria följet innan han kom på att vi nog skulle göra det här tillsammans.

Överlag ska jag väl vara nöjd med lydnaden. Han var pigg och glad och höll sen hyfsat fokus på mig. Missade mitt "Stå", troligen pga av sorlet som är runt omkring. Jag missade ordningen i min nervositet och förberedde honom för skall när det var kryp - stor miss. Sen var det någon fläck där han skulle krypa som han flög upp för - så där blev det noll, lite trist. Vi slutade som elva på detta SM.

Men nu vet jag ialla fall vad det innebär att tävla SM och vad jag behöver träna på om jag skulle kvala igen – vilket jag verkligen hoppas på. Och vi tog oss ialla fall igenom. Och vem vet – kanske det blir SM2011 vid High Chaparral nästa år...

Ett jättegrattis till alla som deltog på SM och då framförallt till de som hamnade på pallen. Lite extra kul tycker jag det är att Lena Hjert och Atte vann skyddet!!

Politik

2010-08-24T11:30:00.001+02:00

Senaste tiden har man kunnat göra olika tester om vilket parti man borde rösta på. Ska väl säga att jag inte riktigt tycker att resultaten blir riktigt. För det mesta blir jag sverige demokrat – skrämmande. Ett parti som inte kan över huvudtaget driva ett land med allt som krävs. Men visst, de har starka åsikter när det bland annat kommer till Pensionärer, något jag också tycker är viktigt. Sen är jag väl lite blek i mina åsiker i många andra frågor – där även SD är utan direkt åsikt – så då blev det SD.

Senast testet blev såhär:

SD som nummer två, i alla fall inte etta den här gången. Moderaterna är väl helt klart ett bättre parti än SD. Flera här på jobbet har också fått Sverige Demokraterna högt upp på listan när de gjort liknande tester. Det som är riktigt otäckt är väl ifall en del som gör testerna och får SD högst upp och sen går och röstar på dem. Skrämmande tanke.